Folkpartiets svar om Waldorflärarhögskolan

Följande svar erhöll en engagerad förälder från Folkpartiet:

"Waldorfskolorna har en relativt lång tradition i Sverige och vi vill att de skall få finnas kvar. Men att det finns en konflikt vad gäller vetenskaplighet och att lösningen med ett undantag kanske inte är det bästa på lång sikt. Att de förhoppningsvis kan få till stånd ett nytt samarbete med ett lärosäte om de anpassar utbildningen till de akademiska krav som gäller för högre utbildning.
Det kan vara mer rimligt att ge studiestöd eftersom det finns en lång rad av "icke-reguljära" utbildningar som är studiestödsberättigade, det enda kravet är att utbildningarna skall vara under någon slags statlig tillsyn. De två mindre utbildningsanordnare för Waldorflärare som finns i Göteborgstrakten har också studiestödsberättigade studenter men själva utbildningen finansieras inte av staten. Det är därför logiskt att göra på samma sätt för WLH, dvs studiestöd men inte annan finansiering. Och motsvarande konstruktioner finns på andra utbildningar t ex Kiropraktorhögskolan.
För till fället bereder vi frågan. Vi kan inte ge något svar på när det blir löst men vi gör allt vi kan för att lösa det på det bästa sättet.
Med vänliga hälsningar Natalia Rylander politisk sekreterare (FP)"

Vi har bett Caroline Bratt, rektor vid Waldorflärarhögskolan att kommentera Folkpartiets svar:

Kommentar till Natalia Rylanders (fp) brev.

Jag har tagit del av den politiska sekreteraren Natalia Rylanders svar (9/10-12) på ett av alla de brev som sänts till Folkpartiets representanter med anledning av WLH:s nedläggningshot och som en konsekvens av det även hotet mot waldorfförskolor och waldorfskolor. Här följer några kommentarer till hennes svar:

Ja, waldorfpedagogiken är det alternativ som har varit livskraftigast bland pedagogiska alternativ i Sverige. Och ja, den hundraåriga och livskraftiga waldorfpedagogiken bygger på Steiners tankar. Nu är det hög tid att waldorfpedagogiken lyfts in i ett akademiskt sammanhang för att beforskas, prövas och därigenom bidra till den pedagogiska utvecklingen. Det är också dags att låta ord som mångfald och valfrihet bli till handling och inte bara kosmetisk retorik.

Rylander skriver att ”det finns en konflikt vad gäller vetenskaplighet och att lösningen med ett undantag kanske inte är det bästa på lång sikt”. Detta är ett intressant påstående som troligen bygger på tolkningar av det beslut som Stockholms universitet (SU) fattade om att lägga ned utbildningarna med waldorfpedagogisk inriktning. Jag uppfattar inte att Rylanders uttalande bygger på någon närmare granskning eller efterforskning i frågan. Man kan naturligtvis ha olika uppfattningar om sakfrågan – men det måste finnas ett visst mått av efterforskning att grunda uppfattningen och uttalandet på. Och i det ingår väl att man förhör sig med alla inblandade parter? Det tyska vetenskapsrådet har godkänt waldorfpedagogiska utbildningar. NOKUT, den norska motsvarigheten till Högskoleverket, har godkänt utbildningar i waldorfpedagogik. Detta bör man ha i åtanke när man läser följande, som SU skrev i samband med sitt beslut:

”Med utgångspunkt i de inskickade förslagen till kursplaner och medföljande litteraturlistor samt de studiehandledningar för motsvarande kurser som finns tillgängliga på RSH:s hemsida gör vi bedömningen, att den litteratur och det ämnesteoretiska innehåll som finns i de nu ej godkända kursplanerna speglar det som RSH anser centralt i utbildningen till lärare med Waldorfinriktning. Detta medför att det enligt vår bedömning inte kan vara möjligt att ändra de föreslagna kursplanernas innehåll och litteratur på ett så avgörande sätt att dessa skulle kunna godkännas samtidigt som det som specifikt karakteriserar utbildningen inom Waldorfinriktningen behålls.” (ur kallelsen till lärarutbildningsnämndens möte 18/7 2008)

Läs gärna detta noga och en andra gång. Det som är konsekvensen av den sista meningen är nämligen att man säger att det troligen inte är möjligt att bedriva utbildningar med waldorfpedagogisk inriktning i ett akademiskt sammanhang. Man kan fråga sig hur detta uttalande förhåller sig till den tyska och den norska situationen. Är de tyska och norska instanserna helt enkelt på en vetenskapligt mycket lägre nivå en SU?

Frågan om undantag, som Rylander nämner, kan tacklas på olika sätt. I Norge och Finland har man liksom i Sverige speciallagstiftning om waldorflärarutbildningarna. Det är lagstiftarens sätt att garantera medborgarna att det finns olika pedagogiska former att välja mellan. En rätt som det offentliga Sverige har bejakat bland annat genom att skriva på Lissabonfördraget och genom friskolereformen. Det är att garantera mångfald. Olikhet låter sig inte stöpas i samma form. Valfrihet förutsätter att det finns ”olika”.

Och nu till frågan om studiestöd och de andra nämnda utbildningsanordnarna. Ja, det finns två utbildningsanordnare med rätt till studiemedel. Waldorfakademin har elva studenter och bedriver en utbildning som ifrågasätts av Waldorfskolefederationen. Rudolf Steinerhögskolan i Järna har ingen lärarutbildning. En anledning till att dessa utbildningsanordnare har problem att göra det de egentligen hade tänkt göra är att det inte finns en fungerande finansiering.

WLH har trots sina 260 studenter och inte ekonomisk möjlighet att bedriva utbildning av det slag som regeringen själv har accepterat i lag- och förordningstext. WLH är den enda utbildningsanordnare som har ett universitet som står i beredskap att samarbeta kring utbildningarna. Det är det tyska universitet Alanus University. Detta borde vara något att ta vara på – ett bidrag till pedagogisk utveckling och mångfald!

En lärarutbildning är inte samma sak som en kiropraktorutbildning.

Det är oroväckande att höra att man arbetar med frågan kring waldorfförskollärar- och waldorflärarutbildningar om Rylanders kunskap i frågan är representativ för det sakunderlag man ska bygga ett regeringsbeslut på.

Waldorfförskolor och waldorfskolor är offentligt finansierade. De behöver välutbildade waldorfpedagoger. WLH kan utbilda dem. Våra utbildningar är godkända och vi menar att de därför bör vara offentligt finansierade.

9/10 2012

Caroline Bratt

Rektor, WLH