De föräldrar som väljer Waldorfpedagogik är förhoppningsvis så väl insatta, att de vill prova om en Waldorfskola är något för deras barn. Waldorfskolans
uppgift är, precis som andra skolors, att ta hand om barnen och utbilda dem
efter bästa tänkbara förmåga. Waldorfskolans kursplan betonar vikten av att
möta varje barn där de befinner sig och genom undervisningen låta dem växa
till fria individer med egen förmåga till omdömesbildning.
Under årens lopp har det funnits en del elever som inte trivts i sin
Waldorfskola precis som det funnits elever i andra skolformer som inte
trivts. Varje sådant öde i sig är beklagansvärt. Att ett barn inte trivs i
sin klass, sin skola, kan ha många olika orsaker. De vuxna
runt barnet måste tillsammans med barnet, så snabbt som möjligt
försöka utreda orsakerna. All tröghet, långbänkar och
"vi-får-vänta-och-se-mentalitet" är absolut förkastlig. Här har många
förseelser begåtts under årens lopp, i Waldorfskolor såväl som i andra skolor. Förloraren är den enskilde eleven, som inte fått chansen att arbeta och lära enligt sin förmåga. Med nya skollagen,Lgr 11, skriftliga omdömen, utvecklingssamtal, individuella
utvecklingsplaner och åtgärdsprogram finns nu många viktiga förutsättningar
och verktyg för att alla elever ska kunna trivas i skolan. Dessa gäller även i Waldorfskolan vilket enligt min mening är väldigt bra!
Men om eleven ändå inte trivs?
Under min tid som elev, lärare och förälder i Waldorfskolan, har jag stött
på några personer, som minns sin tid i skolan som hemsk.
Några exempel:
- En äldre dam som jag träffade i Tyskland avskydde tre saker: 1.Barn, 2. Waldorflärare och 3.
Kvinnor. Vad hon blivit utsatt för under sitt första och enda år i en
Waldorfskola (årskurs 1) fick jag aldrig veta. Jag vet bara att hennes hat var
intensivt.
- En mor i en liten svensk Waldorfskola, som hade enskild vårdnad om sin son,
blev efter en långdragen rättslig process med fadern hatiskt mot
Waldorfskolan, som medverkat till att vårdnaden blev gemensam (några lärare hade vittnat till faders fördel). Här användes skolan som ett slagträ,utan att lärarna kunde bemöta kritiken, eftersom uppgifterna var sekretessbelagda och eleven blev därmed också väldigt negativt inställd till sin skola.
- En annan elev kände sig gång på gång kränkt av lärarna i sin Waldorfskola. Han
hade visserligen tagits på bar gärning när han stal från klasskamrater,
utsatt dem för mångåriga trakasserier och hotat flera lärare. De sociala
myndigheterna var inkopplade sedan lång tid och ett massivt
"räddningsprogram" togs fram för eleven, som dock valde att sluta. Än i dag,
många år efter hans turbulenta skolgång, vill han att Waldorfskolor ska
förbjudas.
Waldorfskolan har alla förutsättningar för att eleverna ska kunna trivas, om
föräldrarna är villiga att samarbeta med skolan. När samarbetet kärvar eller
till och med upphör, finns det risk för att skolan misslyckas. Båda
parter måste vara ödmjuka och respektera varandra, först då finns möjlighet
att hjälpa barnet.
Men passar verkligen alla barn i en Waldorfskola?
Bättre vore att fråga: Passar alla lärare för alla barn?
Ur Lgr 11
Läraren ska :
- klargöra och med eleverna diskutera det svenska samhällets värdegrund och
dess konsekvenser för det personliga handlandet,
- öppet redovisa och diskutera skiljaktiga värderingar, uppfattningar och problem,
- uppmärksamma och i samråd med övrig skolpersonal vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga och motverka alla former av diskriminering och kränkande behandling,
- tillsammans med eleverna utveckla regler för arbetet och samvaron i den egna gruppen, och samarbeta med hemmen i elevernas fostran och klargöra skolans normer och regler som en grund för arbetet och för samarbete./Christine
'Men passar verkligen alla barn i en Waldorfskola?'
SvaraRaderaNej.
'Bättre vore att fråga: Passar alla lärare för alla barn?'
Det är inte en bättre fråga, skulle jag säga, det är en helt annan fråga, och bägge frågorna måste ställas. Waldorfpedagogik kan vara helt fel för vissa barn, oavsett läraren. Det betyder inte att frågan om läraren är irrelevant, bara att det är en annan fråga.
Jag tror att waldorfskolan skulle göra sig själv och barnen en tjänst om man blev lite skicklig i att identifiera de barn som behöver (bättre kan tillgodogöra sig undervisningen i, bättre kan trivas i) en annan typ av skola.
Tack för din kommentar. Jag anser att föräldrarna är suveräna att välja skola för sina barn!
SvaraRaderaDen skola (även Waldorfskolan) som föräldrarna väljer, måste göra sitt yttersta för att eleverna ska trivas och utvecklas.
Waldorfskolan är till för alla barn, så länge föräldrarna önskar Waldorfpedagogik. Närhelst föräldrarna vill något annat, är de fria att byta skola.
Naturligtvis är de fria att göra det. Men det är trots allt skolan som ser barnet när barnet är i skolan och en utbildad pedagog bör kunna se saker som en förälder kanske inte alltid ser eller förstår. Tyvärr väljer ju föräldrar waldorfskola utan att det passar barnet (mina föräldrar är ett utmärkt exempel på det...). Eller utan att förstå hur waldorfskolan fungerar. En waldorflärare bör ju kunna se, till exempel, när ett intellektuellt intresserat barn är för understimulerat i waldorfskolan, medan föräldrarna tyvärr inte förstår hur ostimulerande waldorf kan vara på det intellektuella planet. Man kan tänka sig andra exempel.
SvaraRaderaSå, nej, jag håller inte med. Jag tror att det är viktigt att lärarna -- som ser barnen och känner till pedagogiken och den dagliga situationen i skolan -- kan ge föräldrarna bättre information. Och att de ibland måste kunna säga att waldorf inte verkar passa just detta barn. Sedan är det föräldrarnas ansvar att agera givetvis.
Jag säger inte det för att frånta föräldrarna ansvaret, för de har ett stort ansvar. Däremot tror jag att skolan kan göra barnet en enorm tjänst genom att se realistiskt på barnets möjligheter att passa in i den här typen av skola och därefter ge adekvat information till föräldrarna.
Men hur ska föräldrar kunna göra ett informerat val, när t.ex. Kristofferskolan inte redovisar att undervisningen bygger på antroposofin? I varje fall på hemsidan är det praktiskt taget omöjligt att finna något sådant. Eller informerar man om det på andra sätt? Eller bygger inte en Waldorfskola på antroposofin?
SvaraRaderaOch nej, man är inte fri att byta skola, eftersom waldorfelever ligger efter i många ämnen. I teorin skall de ju hämta in detta senare, men för barnet är det kanske inte så kul att komma till en klass där många andra ligger före, inte därför att de skulle vara mer studiebegåvade utan därför att man haft ett annat upplägg. Informerar man om det? Jag känner till flera föräldrar som råkat ut för detta och inte hörde ett ljud om sådana risker när man började. Och slutade när man upptäckte att deras barn (som t.ex. tyckte om böcker) inte "passade".
Jag har aldrig upplevt en Waldorfskola som inte (med stolthet) berättar att Waldorfpedagogiken bygger på Rudolf Steiners människokunskap och även berättar att Steiner är upphovsmannen till antroposofin. På t.ex. Waldorfskolefederationens hemsida framgår ju detta klart och tydligt.
SvaraRaderaBeträffande skolbyte: Det är bara att beklaga de erfarenheter du anför, jag tror absolut att det förekommit, liksom helt obroblematiska övergångar. Waldorfskolan har en egen kursplan men den följer i stort sett den allmäna, även om vissa moment kan ligga lite före och andra lite senare. I och med Lgr 11:s införande sker ytterligare en avstämning av detta. Vad jag hittat finns det ingen forskning på denna problematik, jag tror man skall vara försiktig att dra för långtgående slutsatser av enskilda fall./Örjan
Detta är för övrigt ännu en anledning till att det är viktigt att skolbytet sker så tidigt som möjligt -- och det kräver att waldorflärare blir bättre på att se behovet och att ge goda rekommendationer.
SvaraRaderaVad gäller Kristofferskolans hemsida har Ulf rätt. Rudolf Steiner nämns i och för sig på flera ställen. Däremot inte antroposofin. Jo, den nämns i några pdf-dokument om man finkammar hela webplatsen med hjälp av google! Men den nämns inte på central plats, i presentationen av pedagogiken, t ex. Detta är inte alls ovanligt. Det lustiga är kanske att de texter som beskriver pedagogiken och olika stadier/årskurser, exempelvis, i väldigt hög utsträckning handlar just om barnets utveckling enligt antroposofin, och inte enligt gängse utvecklingspsykologi. Bara det att man underlåter att nämna ordet antroposofi, även om man faktiskt nämner Steiner ibland (vilket är bra, i och för sig). Så det är nog ett exempel på att man borde kunna vara mycket tydligare. Och stoltare, för den delen.
(Sedan är det ju värt att påpeka att många föräldrar vet en hel del om antroposofi, och ändå är skolan fel val för deras barn.)
Med tanke på hur osedvanligt utförligt Kristofferskolan presenterar verksamheten i övrigt, hur kommer det sig att man inte lyckas få med mer än små glimtar av det som på sätt och vis är hela skolans existensberättigande? Rudolf Steiner och antroposofin? En förälder måste alltså veta att man ska leta efter just waldorfskolefederationen för att få veta vad undervisningen bygger på? Det verkar ju helt absurt. "Stolt" är inte precis det första ord jag kommer att tänka på ...
SvaraRaderaJag känner inte heller till någon forskning om svårigheter vid skolbyten, men det handlar inte bara om de fall jag själv känner till mer i detalj, utan det är också en relativt vanlig uppfattning hos lärare i kommunala skolan som har erfarenheter av att ta emot f.d. waldorfelever. Mig förefaller det vara en självklarhet att sådant uppstår om kursplanerna inte är harmoniserade.
Dessutom finns det förhållandevis pålitlig forskning från både Österrike och Nederländerna som visar att Waldorfelever även på högre stadier ligger efter framför allt i matematik, men även i att läsa och skriva. Alltså även när de enligt resonemangen i waldorfpedagogiken ska ha hunnit ta igen sådant som man väntat med till en lämpligare ålder.
Jag undrar också över en mening i kommentaren. Är det någon skillnad på Steiners människokunskap och antroposofin?
Till Alicia:
SvaraRaderaVi tycker fortfarande att det är föräldrarna som skall välja skola till sina barn och att lärarna inte skall hålla på att rekommendera hit och dit.
Till Ulf:
Vi tänker inte ge oss på att recensera Kristofferskolans hemsida, är däremot övertygade om att de flesta föräldrar lägger ner betydligt mer möda på sitt skolval än att bläddra lite på hemsidor. För övrigt håller vi på att skriva en bok som alla intresserade kan läsa innan de väljer skola för sina barn, och vi lovar att nämna såväl Steiner och antroposofi, massor av gånger till och med!
Din sista frågan är spännande, vi ber att få återkomma till den i ett eget blogginlägg!
Jag förstår att ni tycker det, men jag skulle säga att en sådan lärare, som inte kan se när skolgången inte fungerar för ett visst barn, saknar den professionella kompetens man kan förvänta. Också om läraren är lärare i en waldorfskola. Eller kanske särskilt då. För kanske har man ett alldeles särskilt ansvar om man erbjuder en pedagogik som är så pass speciell.
SvaraRaderaJag kan dock förstå att ni inte är det minsta intresserade av att höra det -- särskilt inte från dem som waldorfskolan verkligen inte passade för! Men, om ni skriver en bok, varför inte fundera på vilka barn som waldorfskolan inte passar för och skriva lite om det? Det är sådana råd föräldrar behöver. På riktigt. Tänk vad gott ni skulle kunna göra -- om ni så bara förhindrade några få barn att hamna i en skolform som inte passar dem!
Vår utgångspunkt är att på ett så allsidigt och sakligt sätt som möjligt beskriva Waldorfpedagogiken och livet i Waldorfskolan så att föräldrar själv kan avgöra om dom vill sätta sitt barn i Waldorfskola eller inte.
SvaraRaderaGott så. Det är bra. Det kommer dock inte att lösa problemet för de barn som inte passar in i waldorf (vare sig ni tror att de existerar eller inte!) -- för i skolorna går ju barnen, inte föräldrarna. Det är barnet som far illa när han eller hon hamnar i en skola med fel pedagogik. En bok befinner sig inte i klassrummet och ser det enskilda barnets situation.
SvaraRaderaMen foraldrarna och lararen tillsammans maste val anda fora en diskussion kring barnets utveckling om det finns tecken pa att barnet inte tillgodogor sig kunskapen / inte passar in i skolan. Det kanns ju jattekonstigt om man ska forsoka skriva en guide for "dessa barn passar inte i Waldorf", det beror ju pa varje individ. Ar det verkligen skolans / lararens ansvar att saga till foraldrarna att deras barn borde byta skola? I sa fall maste ju detsamma galla for kommunala skolor. Det ar nog klart att det finns barn som inte passar i Waldorf, likval som det finns barn som egentligen inte passar i kommunala skolor. Dessutom var det min erfarenhet fran skolgangen att elever som kande sig "understimulerade intellektuellt" t.ex. kunde fa mer avancerade matematikuppgifter eller att eleverna delades upp i olika nivaer for sprakundervisning.
RaderaJag tänker bara svara kort; jag hoppas att de bägge Liebendörfers kan tänka sig att släppa igenom mitt svar till 'anonym' vid detta enstaka tillfälle, eftersom 'anonym' trots allt adresserar mig.
RaderaAnonym skriver:
'Ar det verkligen skolans / lararens ansvar att saga till foraldrarna att deras barn borde byta skola? I sa fall maste ju detsamma galla for kommunala skolor.'
Givetvis. Jag utgår från att varje professionell pedagog värd namnet kan föra en vettig dialog med föräldrarna om huruvida barnet kan tillgodogöra sig undervisningen i skolan eller har en meningsfull tid i skolan. Det kan innebära att läraren påpekar att barnet har svårigheter som han/hon som lärare inte kan lösa, att barnet inte verkar trivas, att barnets behov inte uppfylls (t ex i waldorfskolan vad gäller intellektuella behov), att pedagogiken inte verkar funka, att kamratgruppen inte verkar vara den rätta... o s v. Helt enkelt: informera föräldrarna om barnets situation i skolan, på ett sådant sätt att föräldrarna har adekvat kunskap att utgå i från när de gör sina val. Jag förstår verkligen inte hur detta kan uppfattas som extremt på något vis -- oavsett skolform barnet befinner sig i. Jag förstår inte heller varför det inte skulle vara möjligt att skriva lite om detta i en bok om waldorfskolan. Man bör inte hymla om att waldorfskolan inte passar för alla barn.
Du skriver inte vilken skola du gått i. Några sådana möjligheter erbjöds inte i min waldorfskola, och jag har inte hört om någon som erbjudits sådan flexibilitet i waldorf.
Kristofferskolan erbjöd den möjligheten när jag gick där.
RaderaEtt särskilt problem är elever med utpräglade Aspergerproblem, både på waldorfskolor och kommunala skolor. Innan sådana elever kunde få den särskilda diagnosen gällde det sådana elever både på waldorfskolor och kommunala skolor. En särskild studie värd att göra vore hur sådana elever, som innan förståelsen av problemet blev klarare, och som gått hela sin skoltid på antingen en waldorf- eller kommunal skola klarat sig efter skolan. En särskild jämförelsegrupp vore elever som först gått ett antal år i waldorfskola och sen bytt till en kommunal skola, klarat sig efter skolan. En liknande studie värd att göra, med motsvarande undergrupper, gäller ADHD elever och hur de klarat sig vidare i de olika undergrupperna.
SvaraRaderaJag har tre barn på Waldorfskola! En med Asperger och en med ADD och ytterligare en som är utan diagnos. Det vill säga vad många vill kalla normal. Om Waldorfskola passar alla barn? Jag vill svara: Det är helt avgörande vilken lärare du har! Mina båda barn som har diagnos har ytterst olika situation. Den ena läraren talar hela tiden om inkludering och hur bra det har blivit för övriga klassen att anpassa efter de rekommendatioer som diagnoser för med sig. Samtidigt är det en fantastiskt härligt Waldorf känsla i klassen. Under tiden som jag å andra sidan får kastat i ansiktet att mitt andra barn som har diagnos inte alls passar in då Waldorfpedagogik handlar ytterst om gruppen och inte om individer. Så... Människosynen hos läraren är totalt avgörande skulle jag vilja säga!Vissa dagar går jag från skolan och gråter för den vidriga trångsynthet som är rådande i pedagogikens namn och andra dagar går jag där ifrån svävande för att mitt barn lyfts så av pedagogiken. Det är i mötet människan skapas och det ger var och en av oss stort ansvar.
RaderaJag hade min dotter i waldorfskola och just denna fråga kom upp på det sista utvecklingssamtalet vi hade innan hon bytte till kommunal skola efter flera års tragglande för att få lärarna att förstå att dottern behövde stöd i skolan på olika sätt. Svaret vi fick av läraren var att waldorfskolan passar alla barn. Jag håller inte med. Jag har själv gått i waldorfskola och trivdes enormt. Men min dotter med autismspektrumtillstånd klarade inte av den här skolformen. Den passade inte henne. Hon klarade inte av att improvisera, hon klarade inte av de långa passen under periodundervisningen o.s.v. o.s.v. Och tyvärr var skolans inställning att waldorfskolan passar alla barn, vilket gjorde att de inte ansåg att de behövde anpassa något för henne. Jag instämmer i att det i mångt och mycket handlar om vilken lärare man har. Men jag tror inte att min dotter hade mått bäst av att gå kvar i waldorfskola även om hon haft en lärare som förstått vad hon behövde och var villig att samarbeta med mig som förälder. Det hade krävts många fler insatser i den skolan än vad som krävs i den kommunala skola hon går i nu eftersom den redan till större del är på ett sådant sätt som hon behöver. Jag var uppriktigt ledsen för att det inte fungerade för henne i waldorfskolan. Jag hade själv fått ut så mycket av att gå där. Men alla skolor passar inte alla barn. När jag läser det här blogginlägget ligger mycket av tonvikten på att föräldrarna skall samarbeta med skolan. Min erfarenhet från den skola min dotter gick i, är att många föräldrar kämpade hårt för att få skolan att samarbeta men synen på skolan var att den var bra som den var och om föräldrarna såg svårigheter hos barnen låg orsaken i hemmet.
SvaraRadera