Rudolf Steiner, Vier pädagogische Vorträge, 1920
Är man född till att vara lärare? Kan alla människor
verkligen bli bra lärare? Exakt vad
är det som gör en lärare bra?
Det är bara några av de frågor som dyker upp när jag skriver
om Waldorfmetodiken. Om man ser läraren som konstnär som Rudolf Steiner gjorde,
kan man då hävda att det krävs talang för att bli lärare – precis som det
behövs talang för att bli soloviolinist? Att vara lärare innebär att man
ständigt behöver fatta sekundsnabba beslut – vilken väg ska jag gå? Det finns
tusentals möjligheter, vad behöver mina elever idag, vilken väg blir bäst?
Läraren fattar sina val i samklang med klassen. Ju mer förberedd läraren är,
desto lättare är det att improvisera fram en undervisning som passar eleverna.
Alla har vi säkert exempel på dåliga lärare. Och riktigt
usla lärare är inte svårt att beskriva. Men hur är det med de bästa lärarna, de
som gjort avtryck och betytt mycket för oss – går det att hitta någon/några
minsta gemensamma nämnare? Vad tycker du?
Genast flyter det upp en både minnen och nya tankar till ytan.... börjar baklänges.
SvaraRaderaNär boken väl finns klar bör den naturligtvis kunna vara ett stöd för alla lärare, inte bara för waldorflärare. Alla lärare har ju i grunden samma uppgift att lösa, låt vara att waldorfläraren tar utgångspunkt i en syn på människan som hjälper hen att välja arbetssätt och innehåll.
Bra lärare. De man särskilt minns är de som framstod med hela sin personlighet, som uppfattades som pålästa, kunniga och inspirerade av sitt ämnes möjligheter. De som spontant kunde byta tankespår mitt i en lektion och överraska. Som i sin attityd spred glädje över att få dela med sig. Som även lyssnade och gav korrekt beröm i rätt situation. Rättvisa personer som även förstod vitsen av att stödja.