En engelsklektion ska dofta som de
Brittiska öarna, en salt Nordsjövind som för med sig ett lätt duggregn över ett
böljande, grönt landskap. Det är kanske en väl poetisk bild för att beskriva
själva Waldorfmetodiken i språkundervisningen, men kan ändå fungera som
metafor. För det är precis det här det handlar om, att föra in en kvalitet, i
det här fallet av England, i språkundervisningen. Det genuint brittiska. Finns
det något vi kan förknippa med genuint brittiskt och hur kan vi förmedla det
till eleverna på ett sätt som väcker deras nyfikenhet och vilja att lära sig
engelska?
Språkundervisningen bedrivs muntligt
de första åren. Sånger, rim och ramsor övar upp barnens uttal och deras känsla
för språkmelodin. Så småningom skrivs de första korta texterna, först verser
som barnen kan utantill, därefter små beskrivningar av välkända saker eller
händelser. I klass 3-4 används en berättelse, högläsning övas och barnen får
ett par glosor varje vecka i läxa. Grammatikens regler gås igenom och skrivs
ned i elevens arbetsbok. Läroböcker i språk förekommer sparsamt fram till klass
7.
I de högre klasserna, upp till
gymnasiet, består språkundervisningens bärande moment av en liknande
uppbyggnad. En skönlitterär bok, till exempel av Charles Dickens eller Laurens
van der Post läses gemensamt under året, recitation av dikter eller ur
Shakespeares dramer äger rum varje lektion, ibland i samband med tungvrickande
ramsor, grammatiken gås igenom, ofta med en lärobok i grammatik, diktamen och
uppsatsskrivning övas och den muntliga framställningen utvecklas genom samtal
och elevernas egna föredrag.
I Waldorfskolan bedrivs språkundervisning, oftast i två främmande språk, från klass 1./ Christine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar