Astronomi i årskurs 7

Här är ett litet utdrag ur undervisningsinnehållet i klass 7 när Astronomi står på schemat:

Nu är det natt över jorden,

Darrande stjärna, gläns!

Världarna vandra så fjärran.

Mörkret är utan gräns.

Marken och mullen och mörkret,

Varför älskar jag dem?

- Stjärnorna vandra så fjärran.

Jorden är människans hem.

                         Av Erik Blomberg

Astronomiperioden är roligast att ha under den mörkare delen av året, när det är lättare att se stjärnhimlen. Man träffas också en klar kväll för att se stjärnor och eventuella planeter i verkligheten. Kanske finns det på skolan eller i föräldrakretsen också en stjärnkikare? Månens faser studeras naturligtvis också under en månad i samband med astronomiperioden.

Under astronomiperioden ställs eleverna inför en rad nya tankar, några är riktigt kluriga och behöver få vändas och vridas på en hel del. Tänk bara, att jorden rör sig på flera olika sätt. Hur räknar man tiden om man färdas österut? Varför finns det sommar och vinter? Finns det liv på någon annan planet? Har universum ett slut?

Läran om stjärnorna, astronomi, kommer från latinets astrum som betyder stjärna. Astrofysiken har vidgat vår blick i oändliga rymder, där fantasin gärna tar överhand, i sciencefiction- filmer kommer vi långt från verkligheten. Det gäller att försöka formulera det verkliga vetandet och sen kan man ju alltid tänka vidare, ja till och med fantisera! Vad vet vi och vad vet vi inte är viktigt att definiera, var går gränsen mellan vetande och spekulation?

Astronomin sammanfattar allt som vi ser av stjärnor och planeter, solens och månens rörelser, sol- och månförmörkelser, planeternas gång, fixstjärnorna, årstidernas beroende av jordens rörelse, kometer och meteorer, Vintergatan och hela den rymd som öppnar sig för våra teleskop.

Sumererna, ett folkslag som levde 3000 f.Kr., tänkte sig jorden som platt och orörlig i universums centrum. Himlen var en kupa med stjärnorna fastsatta på själva kupan, det var gudarna som fick stjärnorna att röra sig. Gudarna och demonerna gjorde så att årstiderna skiftade.

600 f.Kr. gjorde flera grekiska filosofer en rad upptäckter om universum. Aristoteles, den grekiske filosofen lade märke till att jordskuggan på månen var rund. Ptolemaios satte jorden i centrum och menade att jorden inte alls rörde på sig; hur skulle då fåglarna kunna sitta kvar på grenarna? På grund av rädsla för fängelse, tortyr och till och med dödsdom, var det få som vågade opponera sig mot Ptolemaios. Kopernikus gick tillbaka till Aristoteles och menade att det var månen och inte jorden som rörde sig. Han placerade också planeterna på sina rätta platser efter noggranna iakttagelser.

Under 1600-talet upptäcktes många nya instrument. Giordano Bruno som fortsatte i Kopernikus anda, kom i konflikt med katolska kyrkan. Han hävdade att det borde finnas liv på andra planeter. På grund av sina åsikter lät katolska kyrkan bränna honom på bål.

Kepler gjorde en ny modell av solsystemet och blev assistent åt den danske stjärnskådaren Tycho Brahe som då levde i Prag. Det sades att Tycho Brahe hade en näsa av guld, efter att han förlorat sin egen i en duell. Genom att använda sig av matematiska lagbundenheter beräknade han planeternas avstånd, storlek, hastighet och omloppsbanor.

Under 1600-talet konstruerade Galileo Galilei en ny sorts stjärnkikare som gjorde att Jupiters månar uppenbarades liksom solens fläckar, månens kratrar och att Saturnus var omgiven av ringar.

När Isaac Newton upptäckte gravitationen på 1700-talet kunde inte katolska kyrkan förfölja och avrätta vetenskapsmännen längre. Naturvetenskapen accepterades, om än med visst knot.

Har solen, månen och stjärnorna någon inverkan på människorna? Svaret är ett tydligt ja. Vi ser deras ljus och solen och månens rörelser påverkar jorden, men hur stjärnorna påverkar oss ligger utanför vår iakttagelse och hamnar därför utanför astronomin.

Hur närmar man sig ämnet astronomi? Man kan börja med att iaktta solens och jordens rörelser. Solen, månen och stjärnorna ser vi stillastående på himlen, men efter en viss tid märker vi att deras läge förändrats, men någon rörelse har vi inte sett. Att solen måste ha rört sig över himlavalvet verkar självklart och logiskt – men har vi verkligen sett rörelsen? För att se rörelsen krävs ett par minuters intensiv iakttagelse. Vi måste fixera blicken med hjälp av ett fast föremål på jorden, till exempel ett träd, hus eller vid horisonten. Då ser vi verkligen solens rörelse, på några få minuter har den rört sig hela sin diameter. Då kan vi uppleva den kosmiska hastigheten. Även skuggorna kan vi följa och se dem flyttas. De är i ständig rörelse liksom visaren på klockan.

Om vi inte tar hänsyn till solens rörelse, utan koncentrerar oss på att jorden rör sig kring solen, ser vi inte solen sjunka ned under horisonten utan horisonten som stiger framför solen. Rörelsen blir då som när vi tittar ut genom kupéfönstret när vi åker tåg. Vem är det som rör sig? Vi, solen eller båda?  För att få reda på detta måste vi samla mer information!

I årskurs 7 studeras stjärnhimlen och stjärnkartor tillverkas. När linjer dras mellan de olika stjärnorna (så det föreställer stjärnbilderna) förstår vi vad en abstraktion är – för linjerna är tänkta och utvalda – de skulle kunna vara annorlunda. Vi kan öva och se om vår fantasi kan skapa andra bilder, förbinda andra stjärnor med varandra.

När stjärnbilderna studerats, tecknar vi dem med stjärnorna inritade: Lejonet, Pegasus, Vågen, Kräftan Tvillingarna etc. En stjärnklar kväll går vi ut och ser om vi upptäcker några stjärnbilder på himlen. Vi lägger oss på liggunderlag och riktar blickarna mot rymden!