ADHD och rörelse

I dagarna har man kunnat läsa om att ADHD-diagnoserna ökar, se förra inlägget här på bloggen. Det är säkert sant att en hel del barn har grava koncentrationssvårigheter och dålig impulskontroll och fungerar bättre med medicinering. Det är naturligtvis frestande att då konstatera: om skolan/pedagogiken inte passar barnen så måste barnen anpassas...

I går såg jag ett debattprogram på TV om ADHD. Där sa en röst: "unga pojkar
har ett stort rörelsebehov, öka antalet idrottstimmar i skolan" Det kan väl
vara bra, men kan inte all undervisning i de lägre klasserna innehålla mer
rörelse? Mår verkligen barn bra av att sitta stilla i bänkarna och arbeta i
sina skolböcker/I-pads/se film etc. hela dagarna?
I Waldorfpedagogiken arbetar man mycket medvetet med rörelse i
undervisningen. Den som en gång besökt en lägre klass som har till exempel
matematik, vet att barnen rör sig en stor del av lektionen. Det kan vara att
hoppa gångertabeller, mäta med gamla mått som famn och fot eller rita
geometriska former på skolgården. Den tysta räknestunden, när alla barn
räknar individuellt är bara en del av lektionen. På samma sätt arbetar man i
varje ämne de första åren, aktivitet följs av mer stilla, individuellt
arbete. En lyhörd klasslärare vet precis när klassen behöver rörelse
respektive lugn arbetsstund. I Waldorfskolan går hela människan i skolan ­
inte bara huvudet. Jag är övertygad om att många barn med ADHD-problematik
skulle må bra av mer rörelse i undervisningen, gärna mer idrott, men framför
allt rörelse under lektionerna! /Christine