Vad kommer efter kunskapsskolan?

I en uppmärksammad artikel på DN Debatt den 2.11 lyfter Mats Lindgren, VD för Kairos Future upp en mycket central frågeställning som berör  skolväsendet idag och i framtiden. Artikeln handlar om främst om högskolan men är väldigt relevant även för förskola- och skola:

http://www.dn.se/debatt/hogskolan-maste-satsa-pa-tankandets-hantverk

Lindgren avslutar med orden:

Då krävs att såväl ungdomsskolan som universitet och högskolor tar täten i att träna individer i tänkandets hantverk och att de tar sig ur det flerhundraåriga system som är föga anpassat till dagens snabbrörliga, öppna och horisontella värld och hittar sin roll i en tankebaserad tid.


Lindgrens tes är att vi rör oss mot en "tankeekonomi" som kommer ersätta den nuvarande ekonomiska modellen: 

Vad är det då för skifte jag syftar på? Låt oss för enkelhets skull kalla det skiftet mot en tankeekonomi, en ekonomi där tänkandet och tanken, inte kunskapen i sig, är själva tillväxtmotorn. Drivkrafterna bakom detta skifte är flera, där den transparens och turbulens som internet i kombination med en snabb globalisering skapat är två av de viktigaste.

Utifrån en waldorfpedagogisk synvinkel finns det flera skäl ta till sig denna analys. Som skolform och pedagogik tar vi sedan snart 100 år just tänkandets utbildning och dess hantverk på allvar, inte minst genom det konstnärliga arbetssättet, kombinationen av t.ex. konst, musik, hantverk med matematik, fysik och geometri. Ett annat exempel är formteckningen i de lägre klasserna, ett unikt ämne för waldorfskolan. 
När vi nu talar om Waldorf 2.0 - om en vidareutvecklingen av pedagogiken, måste vi ta med oss den grundläggande förståelsen av barnets natur, dess utveckling och behov i olika åldrar men samtidigt spegla det vi gör mot framtiden som kommer mot oss, mot det samhälle vi börjar ana och där de nordiska länderna kommer att vara ledande. När i princip all information som samlats i böcker och andra dokument är tillgänglig en knapptryckning bort måste kunskap definieras på nytt. Det tvärvetenskapliga, horisontella betraktandet, den kreativt konstnärliga ansatsen och utbildningen av tänkandet hamnar i fokus. Om det är värt att slösa lektionstid på att trycka på knappar eller peka på skärmar är en öppen fråga, kanske är det snarare på en levande, sprudlande matematikundervisning krutet ska läggas? Det är kanske dags att möblera om i timplanen och periodämnena, fokusera ytterligare och offra en del gammalt. Det handlar naturligtvis inte om att göra waldorfskolan mer konkurrenskraftig (även om det skulle bli en välkommen bieffekt) utan om att verkligen svara mot barn- och ungdomars behov, idag och i morgon. 



För waldorfpedagogikens grundare var det absolut centralt att skolan skulle fokusera på själva barnet, dess behov och utveckling. Skolan skulle varken tjäna samhällets behov eller näringslivets, utan endast barnet så som växande fri individ. Pedagogiken utvecklades dock mot bakgrund av industrisamhällets villkor och har inte alltid haft lätt att hitta sin position i det framväxande informationssamhället.