Karin Svanborg-Sjövall och Eva Cooper från Timbro argumenterar nu från liberat håll i debatten om vinstintressen i skolan:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/slopad-valfrihet-skulle-gynna-de-valbestallda_7280627.svd
Innan jag kommenterar den haltande logiken en glädjande notering, även från Timbro noteras den viktiga betydelsen av idéburna skolor;
"En fungerande utbildningsmarknad behöver en mångfald av driftsformer för att fungera väl, och den ideella sektorn har hittills visat sig vara mycket värdefull för att värna, och vidareutveckla alternativa pedagogiska modeller." skriver skribenterna.
Därefter argumenterar de för att den idéella sektorn inte kan ersätta den vinstdrivande eftersom "den ideella sektorns självvalda vinstförbud innebär en naturlig begränsning för möjligheten att växa. Utan överskott finns inga pengar att investera i nya verksamheter. Det gör verksamheten exklusiv."
Det är riktigt att tillgången till kapital. särskilt i ett uppstartsskede, är en av den idéella sektorns huvudproblem, men det är faktiskt inget som hindrar idéella skolor (eller varför inte skolkoncerner?) att investera i nya verksamheter om de gör överskott. Kritiken mot de vinstdrivande skolorna ligger ju snarare i att pengar plockas ut till aktieägarna, inte att de återinvesteras i verksamheten eller i nya skolor.
Med bättre juridiska former för non-profit-företag och stöd till investeringar skulle utvecklingen av fristående skolor knappast stoppas upp bara för att möjligheten att ta ut vinst begränsas.
Så spännande att det börjar diskuteras, detta vilken betydelse de olika skolformerna egentligen har. Jag läste i morse en artikel av Lena Andersson i DN där hon gjort en rätt så skarp analys av två olika ekonomiska system, där man kan säga att det ena representeras av exempelvis JAK- bankens räntefria banksystem. Hon ställer alltså upp två ekonomiska system mot varandra och i princip kommer hon fram till att räntesystemet har den fördelen att det gör oss fria gentemot varandra. Jag skrev själv ett litet blogginlägg om detta, min något naiva slutsats blev att vi skulle ha ett särskilt ekonomiskt system som gynnar barns utveckling, därför att det är där vi har våra "viktigaste naturtillgångar". Debatten om de idéburna skolorna, och ovanstående inlägg från Timbro skärpte den tankegången, att vi behöver de icke-vinstdrivande idéburna friskolorna som ett tredje ekonomiskt alternativ. Återigen en möjlighet att se på barns utveckling och allt som hör därtill som en alldeles speciell sektion i samhället. Det fullvuxna samhällets ekonomiska system ska alltså inte gälla i just denna sektor. Kanske är det konkurrenssystemet jag menar...(som gäller i samhället, men inte i skolsektorn)Fortsättning följer...
SvaraRadera