Sanningsord om övertro på diagnoser och vad som behövs i skolan

I Lärarnas Tidning intervjuas Anna Lundh, överläkare inom barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholms läns landsting. Ett mycket sakligt och viktigt inlägg i debatten!

"Min uppfattning är att samhället, och då inte bara skolan, ställer allt högre krav på både barn och vuxna. Det gäller framför allt krav på det vi kallar exekutiva funktioner, det vill säga färdigheter att kunna planera och organisera sin tillvaro. En tioåring kan få till uppgift att göra ett eget arbete på sex veckor, själv välja ämnet och på egen hand söka efter och värdera kunskap. Helst ska det också drivas utifrån den egna lusten och motivationen. Problemet är att en tioårings hjärna inte är tillräckligt utvecklad för att klara av detta. Har man det dessutom lite sämre ställt med exekutiva funktioner blir det än svårare.

Hur ska man göra i stället?

— Vi behöver en skola med mer struktur i undervisningen och där man har kunskap om barns kognitiva utveckling, för att bättre matcha inlärningsmetoder med barnens mognadsnivå. Min uppfattning är att det ofta finns för lite av det i dag. Läraren måste vara tydlig med vad som ska göras och varför, eftersom många barn inte har förmågan och motivationen att komma på det själva."

Läs hela intervjun här:

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/05/16/lakare-varnar-overtro-pa-diagnoser

Waldorf som social impuls vinner seger i Kalifornien

Efter 14 års strid har Sacramentos stad (i Kalifornien) vunnit kampen om att få erbjuda waldorfinspirerad undervisning i det offentliga skolväsendet.
Redan idag finns tre waldorfinspirerade verksamheter som växer och frodas. En grupp som arbetar mot religiösa skolor har under lång tid försökt göra gällande att antroposofin är en religion och att waldorfskolorna indoktrinerar barnen. Nu har en appelationsdomstol avvisat kravet på att stoppa skolorna och den långa rättsprocessen anses som avslutad.
En talesman för Sacramentos stad säger att det är viktigt att människor inte ska behöva skicka sina barn till privata skolor för att få  pedagogiska alternativ, av denna anledning har man investerat 590.000 dollar för att försvara sig.
Fler kommunala skolor kommer nu omvandlas till waldorfinspirerade skolor eftersom skolorna varit mycket framgångsrika och bidragit till att rycka upp nedgångna områden.
Till saken hör att Sacramento är en mycket krisdrabbad ort med omfattande sociala problem.
Läs hela artikeln här:

http://www.sacbee.com/2012/06/17/4567557/gfhgjkfhghfjghdfjgfd.html#storylink

Haltande resomenag från Timbro

Karin Svanborg-Sjövall  och Eva Cooper från Timbro argumenterar nu från liberat håll i debatten om vinstintressen i skolan:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/slopad-valfrihet-skulle-gynna-de-valbestallda_7280627.svd
Innan jag kommenterar den haltande logiken en glädjande notering, även från Timbro noteras den viktiga betydelsen av idéburna skolor;
"En fungerande utbildningsmarknad behöver en mångfald av driftsformer för att fungera väl, och den ideella sektorn har hittills visat sig vara mycket värdefull för att värna, och vidareutveckla alternativa pedagogiska modeller." skriver skribenterna.


Därefter argumenterar de för att den idéella sektorn inte kan ersätta den vinstdrivande eftersom "den ideella sektorns självvalda vinstförbud innebär en naturlig begränsning för möjligheten att växa. Utan överskott finns inga pengar att investera i nya verksamheter. Det gör verksamheten exklusiv."


Det är riktigt att tillgången till kapital. särskilt i ett uppstartsskede, är en av den idéella sektorns huvudproblem, men det är faktiskt inget som hindrar idéella skolor (eller varför inte skolkoncerner?) att investera i nya verksamheter om de gör överskott. Kritiken mot de vinstdrivande skolorna ligger ju snarare i att pengar plockas ut till aktieägarna, inte att de återinvesteras i verksamheten eller i nya skolor. 
Med bättre juridiska former för non-profit-företag och stöd till investeringar skulle utvecklingen av fristående skolor knappast stoppas upp bara för att möjligheten att ta ut vinst begränsas. 

Socialdemokratiska debattörer tar ställning för idéburna skolor

I SVD tar två S-märkta debattörer upp frågan om vinstuttag i fristående skolor. Även om jag inte är beredd att hålla med om allt noterar jag med glädje betoningen på de idéburna skolorna:

"Förbjud vinstuttag i friskolor men uppmuntra lärarkooperativ, stiftelser och icke-vinstdrivande fria skolformer. Det övergripande statliga ansvaret för en likvärdig skola bör dock kvarstå oberoende om en skola är kommunal eller friskola. Likvärdighet i skolan innebär kunskaps- och kvalitetskrav på alla skolor men omöjliggör inte möjligheten att byta skola.


http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skolan-ska-inte-vara-en-experimentverkstad_7276885.svd

Jag tror insikten att det i själva verket finns tre sektorer inom välfärden (allmäna, privata och ideella) har vaknat hos många debattörer och politiker. En spännande utveckling!

Bra att frågan om idéburna verksamheters förutsättningar kommer på agendan

På Brännpunkt idag aktualiseras frågan om idéburna skolor genom ett inlägg:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skolan-bor-inte-ses-som-en-marknad_7273715.svd

Vi är ju också inne på den linjen, även om vi mer fokuserat på hur resurserna skall fördelas:

http://www.newsmill.se/artikel/2012/06/09/id-burna-skolor-beh-ver-b-ttre-f-ruts-ttningar#comment-366423

Tanken att endast tillåta aktiebolag med begränsat vinstuttag att driva skola är väl värd att tänka över men tills vidare skulle vissa korrigeringar av nuvarande skollag vara tillräckligt. Det behövs också stöd till att utbilda lärare som bärs av en särskild vision, t.es på Waldorflärarhögskolan.


Det är välkommet att fler aktörer tar upp frågan om idéburna verksamheters villkor inom välfärden. Det finns inte bara två sektorer, allmäna och privata, utan i realiteten en tredje som är mindre profilerad och bekannt.  Om vi gemensamt lyfter fram den enormt stora samhällsnyttan av denna sektor kommer det till slut även påverka lagstiftningen.

Idag på Newsmill - idéburna skolor behöver bättre villkor

http://www.newsmill.se/artikel/2012/06/09/id-burna-skolor-beh-ver-b-ttre-f-ruts-ttningar

Kommentera gärna i kommentarsspalten på Newsmill!

Forum för pedagogisk utveckling - vill du vara med?

Skoldebatten idag präglas av fokus på resultatredovisning, styrinstrument och driftsformer. Men vad händer i klassrummet? Och hur bör skolans innehåll utvecklas? Vilka visioner har vi för det svenska skolväsendet?

Med dessa frågor vill vi samla lärare, elever, forskare, politiker och andra intresserade till ett forum under sommaren 2013. I centrum står den svenska grund- och gymnasieskolan och skolans och främst dess innehåll och pedagogik.

Idén är att ge utrymme för fritt tankeutbyte, workshops, kortare föredrag och diskussioner runt den aktuella forskningen och gjorda erfarenheter in i den ljusa sommarkvällen.

Under ett antal intensiva, skälvande, timmar eller dagar träffas vi på en väl utvald plats i sommargrönskan, därefter skiljs vi åt, bara idéerna, diskussionen och relationerna mellan människor lever vidare. Värmen av det mänskliga mötet, det goda samtalet, stannar kvar tills nästa gång vi möts. Kanske under Almedalsveckan?

Vi som tagit initiativet är knutna till waldorfpedagogiken men innehållet är på intet sätt begränsat, vi välkomnar deltagare med helt olika erfarenheter och impulser, det är just mångfalden som befruktar och inspirerar!

Vad vill vi åstadkomma?

Vi menar att det behövs ett nytt avstamp för innehållet i skolan, det behövs en ny pedagogisk vision för skolväsendet som alla aktiva i skolan kan förhålla sig till och inspireras av. Genom forskningen har vi lärt oss mycket om lärandets villkor, om hur människan utvecklas och vad som verkligen leder framåt. Pedagoger från alla riktningar har samlat erfarenheter som idag inte tas tillvara, forskare får inte gensvar och många föräldrar ser dystert på den svenska skolans möjligheter att ge deras barn det de behöver.

Politikerna behöver uppenbarligen hjälp för att skapa förutsättningar för nästa generations skolväsende, låt oss bidra till deras inspiration!

Var vi landar vet vi inte, men vi vill sätta ytterligare fart på diskussionen. 2014 är det val i Sverige, kan vi sätt frågan om skolans innehåll högst på agendan tills dess är det ett stort steg framåt!

Vill du vara med och tänka vidare? Vi tänker oss till att börja med ett nätverk med personer som skulle vilja vara med och arrangera och skapa intresse för evenemanget. Vi behöver vinna förtroendet från ledande forskare och politiker, vi behöver organisationer som vill stötta projektet och vi behöver det varma engagemanget från många människor.

Skicka ett mejl till orjan_19_61@hotmail.com om du är intresserad så sätter vi upp dig på vår mejllista!

Hur uppstår en kreativ miljö?

Fick tips om en intressant artikel av Nils-Eric Sahlin, Lunds Universitet, om "Kreativitetens filosofi", dvs vad är det som behövs respektive hindrar kreativitet att uppstå bland människor?
Artikeln är förvisso skriven med fokus på forskningsmiljöer men jag tycker slutsatserna är lika relevanta för andra situationer, på vilken arbetsplats som helst och alltså även i skolan.
Hela artikeln (på engelska) återfinns här: http://www.nilsericsahlin.se/kreativitet/index.html men här är min sammanfattning:

Creative Environments: a simple recipe

·       generosity

·       a sense of community

·       qualifications

·       cultural diversity

·       trust and tolerance

·       equality

·       curiosity

·       freedom of spirit

·       small scale

Why are there so few creative environments? What I have said can be read as a kind of recipe for the generation of a creative environment. The ingredients are as simple as they are self-explanatory. Yet despite the artlessness of the recipe, there are very few genuinely creative environments.

Why is this? The answer is not very pleasant: We are driven by pride, greed, gluttony, envy, lust, anger, all shot through with an arrow of sloth. We have all met them – the peccata mortalia hooligans. They act among us, but still worse, they act for and within us.

Bra, eller hur? /Örjan

Dags att se framåt!

Mycket bra och viktigt debattinlägg på bloggen Skolöverstyrelsen om tendensen till nostalgi och resultatadministration inom skolpolitiken. Var är visionerna frågar sig forskaren Christian Lundahl med all rätt:
http://www.skoloverstyrelsen.se
Så, låt oss tillsammans utveckla Framtidsskolan! Baserad på forskning och erfarenhet, barnens behov och möjligheter och läraren som viktigaste resurs. Framtiden kommer att hjälpa oss och inspirera:
http://www.orjanliebendorfer.blogspot.ch/p/theory-u.html
Välkommen med på tåget, snart bär det av!

Hotet mot waldorfskolan

Under de senaste dagarna har även större media uppmärksammat situationen för waldorflärarutbildningen som hotas av nedläggning om inte skolorna ställer upp och finasierar utbildningen från hösten 2013. Utbildningsdepartementet har hittills gett kalla handen och överlåter åt skolrörelsen att lösa problemet. Om detta har vi tidigare rapporterat här på bloggen. För den intresserade finns också mycket att läsa på Waldorflärarhögskolans hemsida (www.wlh.se).

En mer övegripande fråga som aktualiserats i debatten är om det finns ett verkligt existensiellt hot mot waldorfpedagogiken i Sverige och vad detta hot i så fall består av. Här följer i 10 punkter en betraktelse runt denna fråga:

1. Waldorfpedagogiken är mer aktuell än någonsin

Allt fler forskningsrapporter visar att waldorfpedagogiken är på rätt spår. Allt för tidig inlärning är kontraproduktiv, för lite rörelse i skolan leder till motoriska svårigheter, bägge hjärnhalvorna måste aktiveras etc, etc. Listan kan göras lång. Det finns all anledning för waldorfskolerörelsen att stå på sig och fortsätta att forska och belägga det som ”vi alla vet” med objektiva fakta. Problemet ligger inte i själva pedagogiken eller människosynen. Överhuvudtaget är pedagogiska frågor åter på mångas läppar, inte bara skolans form utan även innehåll debatteras överallt. Är katederundervisning bra eller dåligt? Hur skall det tidiga lärandet se ut? Vilken roll spelar läraren? Hur ser vi på kunskap i informationssamhället?

2. Det finns inget generellt hot utifrån

Det är lätt att tro att världen ”utanför” vill oss illa, vill stoppa waldorfpedagogiken och förhindra dess vidare utbredning. Det är dock ganska långt från sanningen. I själva verket har samhällets ekonomiska stöd aldrig varit större och många värderingar i samhället går oss till mötes. Det svenska skolsystemet ger bättre förutsättningar än de flesta länder för en fri pedagogik, friskolesystemet är politiskt förankrat och inte akut hotat och waldorfskolorna lider inte mer än andra skolor av den dåliga ekonomin, läraryrkets nedvärdering och den allmäna bristande förståelsen för skolans betydelse. De krafter som ägnar sig åt att direkt motarbeta waldorfpedagogiken är svaga och marginella, om än i några fall strategiskt placerade.

3. Politisk marginalisering är kontraproduktiv

Allt sedan (de verkligt tuffa åren..) på 60-talet har lärare, föräldrar och vänner till skolorna kämpat på olika arenor för att få ökat ekonomiskt stöd och frihetsutrymme. Styrkan har alltid legat i det varma engagemanget för pedagogiken barnens bästa. Från utställningar i Marmorhallarna och på Liljevalchs till Facebookgrupper har en vision om waldorfpedagogik för alla drivit många människors engagemang. Redan tidigt förstod skolrörelsen att politiker från alla läger måste bli varma för pedagogikens möjligheter och genom åren har företrädare för alla partier blivt ”medkämpar”. Jag minns t.ex framlidne snickarsonen och socialdemokraten Sten Anderssons tindrande ögon när han besökte Kristofferskolans hantverkshus eller moderaten och nuvarande justitieministern Beatrice Asks stöd i rollen som skolborgarråd och skolminister. Regeringar tenderar att bytas ut, majoriteter i riksdagen att ändras. I längden är det nödvändigt att finna ett brett stöd och en polarisering gentemot enstaka politiker, i nuläget Jan Björklund, leder endast till marginalisering. Målet måste vara att få med utbildningsministern på tåget, att vinna alliansregeringen liksom oppositionen för den egna saken. För detta krävs starkt engagemang, men också en viss professionalitet och kompetens. Den nuvarande ”waldorfalliansen” i riksdagen är svag. Det är helt avgörande att få ledamöterna att besöka skolor i sin valkrets, att bjuda in dem till undervisning och evenemang och ge dem egna starka upplevelser att ta med sig hem. Waldorfpedagogiken landar i människors hjärta genom egna upplevelser och varma möten med lärare och elever, inte genom skriftliga dokument. Den politiker som själv varit med om en morgonperiod i waldorfskolan berörs på djupet.

4. Kunskapsskola eller kommunal dumpningplats?

Många waldorskolor har ett mindre format, har fina lokaler och en trevlig, omhändertagande miljö. I kommunerna ses skolorna ofta som perfekta platser att placera barn som behöver denna skyddade miljö och ett starkare omhändertagande. Många skolor har upplevt kommunala delegationer som öser beröm över skolan men som i praktiken inte är beredda att stötta med specifika resurser över en längre tid. Om inte klasserna är fulla kan inte skolan säga nej och måste många gånger anställa elevassistenter eller fler lärare för att klara av att möta barnens behov. Waldorfskolan tenderar att bli dumpningplats för problem som kommunen vill bli av med. Därutöver sätts en ond cirkel igång. Denna har nyligen beskrivits i en artikel i norska Steinerskolan (http://www.steinerskole.no/?p=1969) av Kjell Helge Johansen.

Läs mer om detta i ett tidigare bloginlägg: http://www.waldorfbloggen.blogspot.de/2012/05/lat-resurserna-folja-barnet.html

Erfarenheten visar att om skolan i allt för hög grad tar emot barn med omfattande stödbehov utan att ha tillräckliga resurser drabbas den vanliga undervisningen. Det blir stökigt i klassen, läraren går på knäna och till slut söker sig föräldrar till barn med mer normala behov till andra skolor. Andelen barn med särskilda behov ökar ytterligare. Waldorfskolan kommer in i en negativ spiral där man mer och mer orienterar sig mot elever med stora hjälpbehov. I slutändan är Waldorfskolan inte den kunskapsskola den borde vara och den är inte en skola för alla.Problemet ligger naturligtvis främst i det politiska systemets ovilja att verkligen se varje barns behov och omsätta denna insikt i ekonomiska resurser som följer barnet. Men det har också med waldorfpedagogernas självbild att göra, Johansen kaller det waldorfpedagogernas ”Jonasimage”. Vad bör göras? Se nästa punkt!

5. Profilera waldorfskolan som idéburen skola!

För några dagar sedan lanserade Miljöpartiets skolpolitiske talesman Jabar Amin ett förslag om att förbättra situationen för idéburna skolor (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ett-starkare-stod-till-ideella-skolor-behovs_7229145.svd). Ett likande inlägg kom från Kristdemokraternas partisekreterare Acko Ankarberg Johansson (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/de-ideburna-foretagen-behover-fa-utvecklas_7255499.svd).

Dessa två inlägg berör grundläggande problem i den nuvarande friskolelagstiftningen och driften av välfärden. Ideellt burna skolor/företag betraktas på samma sätt som vinstdrivande företag men har i praktiken ett annat utgångsläge, bland annat vad det gäller tillgången på kapital för tex byggnader. Skol- och välfärdsdebatten har ju också starkt präglats av vinstdebatten de senaste åren och det är ju en debatt som inte på något sätt tjänar waldorfskolornas intressen. Istället är det nödvändigt att åter sätta pedagogiken på agendan, att visa på skillnaden melln ideburna och vinstdrivna skolor. Faktum är att waldorfskolorna i grunden haft stor glädje av friskolesystemet men att det även blivit en kloss om foten. Efter en tid av liberaliseringseufori sker nu långsamt en tillnyktring i samhällsdebatten och återigen talas det om verksamhetens innehåll och etiska kompass. All framtidsforskning visar att människor blir allt mer noga med att välja hur de konsumerar, vad de stödjer och vad de uppfattar som etiskt. Att pumpa välfärdspengar till skatteparadis anses inte acceptabelt.

Genom att såväl lokalt som nationellt positionera waldorfskolan där den hör hemma, bland de ideellt drivna skolorna med alternativ pedagogik, och driva detta mot lagstiftning bör det vara möjligt att få bättre förutsättningar, såväl vad det gäller stöd till barn med särskilda behov som t.ex kapitalförsörjning. Jag tror det finns goda chanser att få brett politiskt stöd för den linjen vilket de båda debattinläggen ovan visar.

Alternativ pedagogik kanske låter lite väl mycket sjuttiotal, hur vore det med framtidspedagogik?

En idé, som förvisso kräver lite entreprenörskraft, vore också att visa lite mer socialt engagemang. Finns det ingen som vill starta waldorfskola för ensamkommande flyktingbarn eller i Rosengård? På den tyska skola där jag varit förälder levde en mångfald av sociala projekt i utvecklingsländer som en del av skolans liv och engagerade elever, lärare och föräldrar. En stor del av julbasarens omfattande inkomster gick till sociala projekt, trots att skolan verkligen inte hade gott om pengar. Det finns en hel del unga entreprenörer, t.ex från YUP programmet i Järna, hur kan vi göra dem till en del av framtidspedagogiken?

6. Det behövs ett nytt Waldorfskoleförbund

I länder som Tyskland och Norge slöts sig redan för många år sedan skolorna samman i starka förbundslösningar för att organisera såväl det inre arbetet med kursplaner och utbildning som arbetet utåt mot politiker och myndigheter. I Sverige fanns ett mycket löst samarbete som kom att utvecklas till Waldorfskolefederationen. Mycket medvetet valde man att inte kalla det för ett förbund, den tyska motsvarigheten sågs lite som ett skräckexempel. Med federation vill man betona varje skolas självständighet och det lösa samarbetet, ungefär som Amerikas förenta stater. Idag kan vi konstatera att den norska waldorfrörelsen på ett föredömligt sätt klarat att positionera pedagogiken genom ett starkt förbundsarbete, egen tidning och aktiv webplats och starka band till lärarutbildningen. Förmodligen har Norge de flesta waldorfeleverna i världen i förhållande till landets storlek och pedagogiken är väl känd och erkänd.

Det är dags att se framåt och göra upp med gamla bilder och sjuttiotalsromantik. En folkrörelse som waldorfpedagogiken faktiskt är behöver ett starkt centrum med professionell lobbying, informationoch ledning av gemensamma processer. Med smarta moderna lösningar kan säkert en del administration samordnas så att det hela i praktiken blir kostnadsneutralt för skolorna.

7. Lärarutbildningen

Den nuvarande mobbningen av waldorflärarutbildningen från statsmakternas sida måste upphöra. Det kan inte vara skolrörelsens uppgift att bekosta utbildning av privatpersoner som i princip kan göra vad som helst efter genomgången utbildning. Eftersom samhället finansierar skolorna genom friskolepengen måste resurser ställas till förfogande för lärarutbildningen! Egentligen bottnar bristen på förståelse i den ovan beskrivna situationen, det görs ingen skillnad mellan idéburna och andra friskolor, waldorfskolorna ”kan väl använda sig av samma lärare som andra skolor” är parollen. Att waldorfpedagogiken är mycket mer än bara lite metodiska assesoarer vill man inte gärna förstå. Å andra sidan finns det också skäl till självkritik. Återspeglar verkligen Waldorflärarhögskolans koncept skolornas och studenternas behov? Även om det finns många skäl till en central utbildningsplats i Stockholm är kanske behovet större för regionala utbildningar nära skolorna ute i landet? Ett starkare förbund, som också tog ansvar för att ordna till utbildningen av lärare, kunde vara ett första steg. Då är skolorna direkt inbundna i processen och deras behov är vägledande för den utbildning som ställs till förfogande.

Om det inte går att hitta en väg framåt med säkrad finansiering är detta naturligtvis ett allvarligt hot mot pedagogikens kärna och existens. Så långt ska det dock inte behöva gå och det bör vara ett nygrundat Waldorfskoleförbunds viktigaste uppgift de närmaste åren att säkra tillgången på adekvat utbildade waldorflärare.

8. Den inre organisationen

Sedan bara några år är waldorfskolorna tvungna att ha rektor. Efter många års kamp tvingades skolrörelsen ge upp motståndet, efter allt för många anmälningar från föräldrar och elever samt påpekanden från Skolinspektionen fanns det inte många argument kvar. Istället för att se detta som ett hot är det dags att se det som en möjlighet att komma vidare och ta steget in i en ny organisationskultur. Waldorfskolorna generellt lider av ett över 90-år gammalt organisatoriskt trauma, läs mer om detta här på bloggen i recensionen av Helge Resells viktiga mastersarbete: (http://www.waldorfbloggen.blogspot.de/2012/05/om-ledarskap-och-organisation-i.html)

Med ny och modern syn på ledarskap kan waldorfskolan nå nya höjder och utvecklas vidare. Det behövs en organisation som uppmuntrar nya visoner, entreprenörskap och framåtanda och som drar till sig unga människor. Låt det faktum att rektorskravet är ett faktum bli avstampet för något nytt och mycket bättre. Låt kollegiet blomstra som pedagogisk verkstad, låt andra proffs ta hand om det de är bra på som t.ex administration och personalvård. Låt bra ledare driva framåt och kratta manegen för lärare, föräldrar och elever.

9. Lgr 11 – hot eller möjlighet?

Waldorfskolan har som enda skolrörelse i Sverige ambitionen att ha en egen läroplan. Detta står naturligtvis i konflikt med statens anspråk på läroplansmonopolet. I praktiken har dock waldorfskolor under alla år och i hela världen tvingats balansera mellan dessa två viljor, statens att styra och den pedagogiska friheten. Redan den första waldorfskolan i Stuttgart fick kämpa för sin kurs- och timplan och för rätten att tillsätta lärar på egna kriterier och så har det fortsatt. Situationen i Sverige är förhållandevis gynnsam, eleverna tvingas t.ex inte till statlig slutexamen. Med Lgr 11 och införandet av ytterligare kunskapsmål och nationella prov tillkom en skärpning som skolorna kunde varit utan. Men är det verkligen ett stort problem? En närmare granskning av målen i Lgr 11 visar ett fåtal ämnen där det verkligen är problematiskt att anpassa kursplanen, främst gäller det historia. I övrigt är det möjligt att göra mindre anpassningar och därmed uppnå målen utan större ingrepp i skolans vardag och idé. Lgr 11 har komponenter som måste fortsätta att belysas i dialogen med politiker och myndigheter och inom forskningen, kanske kan waldorfskolan till och med bidra till en förbättring av Lgr 11, för alla elever i Sverige? Kan vi bilda en allians med staten om utvecklandet av en framtidspedagogik? I nuläget deltar waldorfpedagogerna mycket begränsat i den allmäna pedagogiska debatten.

10.  Gymnasieskolan

Waldorfskolorna har så vitt jag kunnat utröna inget generellt problem med vikande elevantal. Tvärtom verkar flera mindra skolor under de senaste åren kunnat ta steget vidare från b-form till rena årskurser och fått en betydligt stabilare ekonomi. Problemet ligger snarare i gymnasieskolan där flera skolor tvingats lägga ner och andra dras med kronisk brist på elever. En förklaring är den mördande konkurrensen från allehanda friskolor men även kommunala skolor som vässat sina vapen för att överleva. Den 12-åriga kursplanen är waldorfskolans verkliga kärna och ett smycke väl värt att vårda, därför är det tragiskt att det inte lyckats att etablera ett gymnasiestadium på fler ställen i landet. Ett nytänkande kan vara på gång med initiativet runt ett nytt waldorfgymnasium i Stockholm, motsvarigheten i Oslo lär vara en stor succé. Kanske kunde ett motsvarande gymnasieum bildas centralt i Skåne?

Till sist en liten sammanfattning: nej, waldorfskolan är inte direkt hotad, men det finns flera moln på himlen. Vissa är självförvållade och kan lösas med egen kraft, andra är beroende av politisk vilja och förståelse som skolrörelsen måste bygga upp. En uppgörelse med en och annan gammal uppfattning är nödvändig, det behövs en ny entreprenell anda och en ny generation behöver frihetsutrymme att skapa nytt.

Örjan

ps. diskutera gärna nedan!

Lek - så enkelt är det!

I Danmark uppmärksammas allt mer bristen på rörelse hos barn och de konsekvenser detta fått för barnens koordinationsförmåga. 

Här är ytterligare ett bra inlägg i den diskussionen:

http://politiken.dk/tjek/sundhedogmotion/familieliv/ECE1498855/budskabet-er-enkelt-gaa-ud-og-leg/