14 apr. 2012

Temperamenten


Här kommer lite mer provsmakning ur den kommande boken, denna gång om temperamenten och hur man som lärare kan förhålla sig till dessa:

Inget temperament är bättre än ett annat! Temperamentet beskriver grundläggande och karakteristiska drag hos en människa. Temperamenten kan klassificeras på olika sätt, även om de beskriver i stort sett det samma. Det finns inte någon generell receptbok hur man som lärare ska gå till väga för att utveckla barns temperament. Mycket handlar om att vara en lyhörd och skärpt iakttagare och inte dra för snabba slutsatser. Genom att studera konkreta situationer kan man bilda sig en klarare uppfattning om vilket temperament det handlar om: Hur löser barnet en konflikt? Hur tar barnet en motgång? Hur tar barnet kontakt? Hur man sedan hjälper barnet att utveckla temperamentet beror mycket på helhetsbilden och i vilken ålder barnet är. Ett medvetet barn kan kanske bäst nås vid ett direkt samtal, drömmande barn kan behöva lite mer ”varsam” behandling. Barn som fått hjälp att utveckla sitt temperament kan exempelvis kanalisera sin kraft och använda den där den behövs, vilket kan ses som en positiv egenskap både i skolan och arbetslivet. Social kompetens är ett modeord som skulle kunna innefatta temperamentsutveckling och förmågan att hantera olika situationer med självbehärskning och empati. Att inte bara IQ krävs i arbetslivet är numer välkänt, även EQ är en uppskattad egenskap. Genom att medvetet arbeta och intressera sig för temperamentsutveckling som klasslärare, kan förhoppningsvis eleverna  få med sig något värdefullt på sin livsväg.
Temperamentet kan beskrivas som ett livsskikt, som sätter ord på hur temperamentet är konstituerat, tex. vilken dynamik och styrka det har. För att iaktta temperamentet behöver man lära sig rikta blicken rätt och om man lärt sig detta, varseblir man temperamentet hela tiden. Vikten av att studera barnet noga hjälper pedagogen och visar temperamentet, som beskriver hur barnet förhåller sig till omvärlden och hur det tar emot intryck. Temperamentet genomgår en utveckling under barndomen, det börjar oftast bli mer aktivt och tydligt vid skolstarten.
Läraren kan påverka barnets temperament, genom att stödja det i sitt sätt att försöka bemästra det. Men egentligen är det ingenting som riktigt påverkar barnets temperament – det är snarare omgivningen som blir påverkad.
Enligt Rudolf Steiner bör en Waldorflärare röra sig bekvämt mellan de olika temperamenten, på ett liknade sätt som sammanfattas nedan:
En  ska kunna uppträda så långsamt att en flegmatiker tycker det blir långtråkigt, så snabbt att sangvinikern inte hinner med, så dramatiskt att kolerikern blir riktigt intresserad och så mänskligt engagerat att melankolikern glömmer sig själv – men i nästa stund också kunna visa flegmatikern sitt deltagande, även om de beter sig ointresserat, visa sangvinikern allvar och uthållighet i sitt sätt att se på världen, visa kolerikern ett kyligt, behärskat lugn vi ett utbrott samt visa melankolikern en förmåga att med hjälp av humor sätta sig över livets motgångar.  

4 kommentarer:

  1. Råkade hamna här på bloggen. Intressant med den kommande boken om temperamenten! Waldorflärare (och waldorfföräldrar inte minst!!!) behöver påminnas och kanske även lära sig att inget temperament är finare/bättre/högre värderat än ett annat!! I nio år har jag haft barn på waldorf. Redan i förskolan rynkade föräldrar näsan åt mitt barn som lekte fartfyllda lekar, ibland krig, och ibland t o m slogs! Pedagogerna hanterade detta fint dock. I skolan blev det väldigt tydligt att toleransen för "vilda barn" är mycket låg! Ett koleriskt barn passar inte in! Helst ska man vara lugn och fin, inte ifrågasätta och drömma sig bort i vått-i-vått färgernas nyanser. Det koleriska barnet får gärna skulden för alla konflikter som uppstår. För ett flegmatiskt barn skulle ju aaaaaldrig göra något dumt! Att sen ha ett barn med ADHD är stört omöjligt i Waldorfskola. Där tar tålamod, människokunskap, resurser och en antroposofisk hållning, slut. Waldorfföräldrar borde också utbildas i kunskapen om temperamenten. För visst väljer väl många waldorf för hos oss är det lugnt o fint o ingen mobbing o inga konflikter....

    Ska bli intressant att läsa boken om temperamenten. Ska överlämna ett ex till skolans kollegium.
    Mvh
    Monika Mate, waldorfförälder och waldorfförskollärare.

    SvaraRadera
  2. Varför är temperamenten så viktiga i Waldorfpedagogiken? Det har jag alltid undrat! Jag älskar Waldorfpedagogiken och har levt med den från vaggan och haft 4 barn där. Men just temperamenten har jag alltid upplevt som en arena för de vuxnas omedvetna känslomässiga bagage, ofta känt av en respektlöshet mot individen, både mot mig själv och andra. Helt enkel ett helt omodernt filter, som varken är ett respektfullt verktyg eller stödjer barnet/individen som tar plats och finner sin uppgift och möter det som det behöver utveckla. Att använda temperamenten som en metod att förenkla det pedagogiska arbetet förstår jag kan vara frestande, men fylld med fällor i en omgivning som har svårt att hantera starka individuella uttryck och speciellt de känslomässiga aspekterna (och i vilka samhällen kan barn och vuxna ”vara sig själva” fullt ut? I både Tanke, känsla och vilja!).
    Det finns många oklarheter om detta inbyggt i eran text:

    Inget temperament är bättre än ett annat!
    (Varför detta påstående redan i inledningen? Vem har hävdat en gradering/värdering? Ni?)
    Temperamentetbeskriver grundläggande och karakteristiska drag hos en människa. Temperamentenkan klassificeras på olika sätt
    (verkligen flummigt och oklart)...
    ...(varför ska läraren utveckla barnets temperament??? Låter milt sagt respektlöst!)

    ...Hur man sedan hjälper barnet att utveckla temperamentet
    (vad är ett utvecklat temperament? Mot vilken ”normal” är detta relaterat till?)
    ...Social kompetens är ettmodeord som skulle kunna innefatta temperamentsutveckling och förmågan atthantera olika situationer med självbehärskning
    (vad menar ni? VAD är det som ska behärskas? Är det händelsevis ”för starka känslouttryck”? Att känna starka känslor och hitta för individen adekvata uttryck är grundläggande för att känslolivet ska vara levande, och fungera som ett naturligt flöde mellan spänningar som t ex kan uppstå mellan tanke och vilja)
    ...Läraren kan påverka barnets temperament, genom att stödja det i sitt sätt att försöka bemästra det. Men egentligen är det ingenting somriktigt påverkar barnets temperament – det är snarare omgivningen som blirpåverkad.
    (så varför är det så viktigt att ”bemästra det/”arbeta”/”utveckla” barnets temperament om det ändå inte går att påverka?)

    Leif-Harald Liebendörfer

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Kul med reaktioner!
    Temperamentet är EN av de tusentals/miljontals pusselbitar som formar en människa till en personlighet. För mycket fokus på temperamentet är lika dåligt som för lite.
    Läraren/föräldrarna kan hjälpa barnet att stärka sina mindre utvecklade sidor och hantera sina egenskaper – det är det som jag menar med att utveckla temperamentet.

    Det viktiga är att alla människor får en ärlig chans att utvecklas individuellt. Ju fler pusselbitar som vi lär känna av en människa, ju mer mångfacetterad bild. För mig som lärare har temperamenten varit EN aspekt att ta med.

    En amerikansk forskare, William B. Carey har också (utan att för den skull vara antroposof) intresserat sig för temperamenten. Några av hans grundläggande synpunkter stämmer väl överens med hur vi tar upp temperamenten i Waldorfpedgogiken.

    Hjärtliga hälsningar

    Christine

    SvaraRadera
  4. Temperamenten är elementen i det psykiska landskapet.

    SvaraRadera