Waldorfbloggen kräver svar från de politiska partierna gällande Waldorflärarhögskolan

Vi har idag tillskrivit samtliga riksdagspartiers representanter i Utbildningsutskottet samt Utbildningsminister Jan Björklund och begär svar på hur de avser bidra till en lösning på situationen för Waldorflärarhögskolan.
Vi hoppas inom de kommande dagarna kunna presentera denna konsumentupplysning här på bloggen.

Ny stor empirisk studie om waldorfelever med spännande slutsatser

Den tyska tidningen Die Welt rapporterar om en ny mycket spännande studie om waldorfelevernas erfarenhet av sin skolgång som kommer ut i dagarna.

Läs mer här:

http://www.welt.de/wissenschaft/article109484661/Namen-tanzen-fit-in-Mathe-Waldorf-im-Vorteil.html

Den nya studien har genomförts vid Heinrich Heine Universitetet i Düsseldorf bland annat av OECD:s utbildningsexpert och PISA koordinator Andreas Schleicher. 

Studien är den största empiriska studien av waldorfelever som genomförts i Tyskland och tack vare att ett omfattande jämförelsematerial finns med andra skolformer har studien hög empiriskt värde. Mer än 800 elever i åldern 15-18 ingår i studien och resultatet visar att waldorfeleverna intresserar sig mer för skolans innehåll, i lägre grad finner skolan långtråkig och känner sig individuellt sedda och respekterade. I de statliga tyska skolorna anser 67% att det är roligt att gå i skolan, i waldorfskolorna var det 80%. Hela 85% av eleverna anser att skolan har en understödjande och trevlig atmosfär, motsvarande siffra för de statliga skolorna var 60%.
Waldorfeleverna har även tydligt bättre relation till sina lärare och en lägre andel lider av somatiska besvär som huvudvärk, magproblem eller sömnproblem.
Experterna bakom undersökningen menar att mindre provstress och krav på prestationer ligger bakom siffrorna och att eleverna mår betydligt bättre i waldorfskolorna.

Experterna menar också att det finns en hög grad av samband mellan de förmågor som utvecklas hos waldorfeleverna och det som samhället behöver och de betonar förmågan att ta ansvar och arbeta självständigt. "Att reproducera färdigt vetande har idag mindre betydelse" menar Andreas Schleiter i en kommentar.

Är då resultaten i waldorfskolorna lägre än i andra skolor?

Andra studier i Tyskland har visat att det inte finns någon signifikant skillnad mellan slutresultaten vid statliga examen mellan waldorfskolorna och statliga skolor, även med hänsyn taget till socioekonomiska faktorer och i Norge finns jämförande studier som visar att waldorfelevernas resultat i nationella prov ligger tydligt över genomsnittsvärdena för hela landet.

Vinstdrivna skolor förbättrar inte skolväsendet

Intressant artikel om vinstdrivande respektive idéburna skolor:

http://www.newstatesman.com/blogs/politics/2012/08/profit-schools-would-not-raise-standards

Enligt artikeln finns inga bevis för att vinstdrivande skolor förbättrar standarden i skolväsendet i allmänhet, vilket däremot idéburna skolor gör.

Waldorfskola i Växjö läggs ner

Enligt vad som idag skrivs i Smålandsposten läggs waldorfskolan i Växjö ner. 
Läs mer här: http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/waldorfskolan-laggs-ner(3438954).gm

Ett sorgligt besked, inte minst för de elever som fortfarande går kvar i skolan och för de föräldrar och medarbetare som engagerat sig för att hålla skolan vid liv. 
Vi söker kontakt med personer som vet mer om bakgrunden till att skolan tvingas stänga. Skriv till orjan.liebendoerfer@gmail.com

Björklund nonchalerar waldorfskolornas behov

Häromdagen demonstrerade för andra gången waldorfföräldrar och elever för att rädda Waldorflärarhögskolans (WLH) existens och därmed trygga tillgången av utbildade waldorflärare. Ett upprop som engagerade föräldrar startade på Facebook i våras ledde till över 7000 namnunderskrifter som man i onsdags ville lämna över till utbildningsministern eller en annan hög representant för departementet.

Från departementet ville varken ministern eller någon annan ta emot namnunderskrifterna, från deras sida hävdas att det hela inte är departementets ansvar utan en fråga som WLH måste lösa direkt med något universitet eller genom att begära egen examensrätt.

Kort sagt: den högste ansvarige ministern väljer att se bort från ett faktiskt problem och vända skolrörelsen ryggen. Att 40 waldorfskolor inte har en tryggad tillgång på lärare verkar han högaktningsfullt strunta i och att inte ens ta sig en halvtimmes tid för att samtala med en grupp engagerade föräldrar som samlat in 7000 namnunderskrifter är inget annat än ren nonchalans.

Två engagerade waldorfelever från Örebro skickade ett brev till Fredrik Reinfeldt som bland annat svarade:

"Det är inte regeringens som har beslutat om indragna pengar till Waldorflärarhögskolan. Waldorflärarhögskolan har tidigare genom samverkan med Stockholms Universitet fått ta del av deras pengar. Det samarbetet har nu universitetet avslutat. För att försörja Waldorfskolor med lärare finns istället flera andra möjligheter till statlig finansiering".

På sista raden flaggar Reinfeldt för nya möjligheter. Det borde vara i departementets intresse att aktivt bidra till att snarast hitta en lösning i den högste chefens anda istället för att visa arrogans och vända väljarna ryggen. Ett första steg vore att ta sig tid och sätta sig ner med föräldrar och representanter från WLH för att diskutera olika förslag till lösningar. En väg vore också ett tre årigt överlevnadsbidrag för WLH så att det under tiden går att hitta en långsiktig lösning. 

Ett holistiskt perspektiv är på väg tillbaka

En forskare som gjort sig många tankar om funktionsnedsättningar är professor Per-Anders Rydelius vid Karolinska Institutet och Astrid Lindgrens barnsjukhus.

I en intervju i Pedagogiska magasinet (http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2010/05/07/larande-handlar-ocksa-mognad) gör han upp med många föreställningar som varit dominerande de senaste åren:

Han är en profet för den kunskap om barn som han anser har tappats bort på vägen. Det handlar om mognad, utveckling, förändring. Om att barn i stället för att sjukdomsförklaras med bokstavs-diagnoser bör ses som pedagogiska utmaningar.

Mognad är en förändring som även gäller kognitionen. Det var tidigare allmänt erkänt och accepterat men blev, enligt Per-Anders Rydelius, omodernt ungefär när 1969 års läroplan (Lgr 69) kom.

– Då blev det i stället modernt att tänka att alla barn vid en viss ålder kunde klara samma krav, medan det mycket tydligt ändå var utsagt att inlärningsålder och levnadsålder inte går hand i hand.

Det visade både svensk och internationell forskning. Enligt de tester som gjordes kan spridningen i inlärningsålder bland tolvåringar variera från ungefär åtta och ett halvt år till arton och ett halvt års ålder.

Det här är i dag helt bortglömt, respekten för individuella mognadsskillnader har försvunnit, säger han konstaterande.

Rydelius är också kritisk till att den medicinska världen fått en så stor dominans över bedömningen av barns behov i skolan, han anser att skolmognadstest borde återinföras för att barn ska bli bemötta på rätt nivå. Men det handlar inte bara om det:

Om vi går tillbaka till hur man jobbade med uppmärksamhetsstörda barn i den gamla svenska skolan så hade man förstått att uppmärksamhetsproblemet är ett pedagogiskt problem mer än ett medicinskt. Tänkandet om att man måste stödja barn med långsam inlärningsförmåga som inte hänger med, det försvann väldigt fort under 1970-talet.

Nya spännande studier visar hur bemötandet antingen hjälper barn i utvecklingen eller försvårar för dem. Miljön kan inverka positivt eller negativt på den växande hjärnan och viktigast är att förstå den stora normalspridningen i barns utveckling, menar han.

– I en stor undervisningsgrupp kan inte en ensam lärare möta alla barns skilda behovsnivåer. Hur hjärnan utvecklas och skolan organiseras hänger ihop. Så man måste ödmjukt ta till sig att den pedagogiska miljön, den sociala miljön och förståelse för barns utveckling tillsammans avgör hur det går för barnet.

Rydelius menar att inkludering (vilket innebär att barn med funktionsnedsättningar tar del av den vanliga undervisningen) måste göras annorlunda än idag men att den i princip är riktig. Den forskning som fokuserar på hjärnan behöver inte stå i motsatsförhållande till ett holistiskt perspektiv:

– Just nu är hjärnforskning och kognitiv forskning mode.  Dagens hjärnforskning liksom dagens genforskning har haft en enorm genomslagskraft. Det sista när det gäller genforskning är att man har börjat förstå att generna samverkar med miljön. På samma sätt kommer man så småningom att komma fram till hjärnans behov av interaktion med sin miljö för att det ska ske en utveckling.

Han tror att den holistiska synen på barn successivt är på väg tillbaka. Att det finns en ökande förståelse för behovet av en miljö som både tillgodoser de psykosociala känslomässiga och de kognitiva behoven.

– Under 1960-talets psykodynamiska, psykoterapeutiska fas blev det fult att testa barn, att diagnostisera. Det blev ett tomrum för mer biologisk forskning, men nu när det tomrummet fyllts ut kommer vi att återgå till ett holistiskt synsätt – just genom att den moderna molekylärgenetiska forskningen har visat på miljöns betydelse, avslutar han.

Ett mer holistiskt synsätt innebär dock att pedagogisk erfarenhet måste få en större tyngd än vad den har idag. Något har gått snett när främst medicinska diagnoser används för att rättfärdiga pedagogiska åtgärder som lärarna sedan länge bedömt som nödvändiga men inte kunnat få igenom eftersom det "krävs en diagnos". Tyvärr säger det också en hel del om hur vi värderar lärarnas yrkeskunskap och erfarenhet.

Forskningsrön om ADHD väcker frågor om skolan och samhället

Vi har tidigare flera gånger skrivit om ADHD här på bloggen. Bland annat här:
http://waldorfbloggen.blogspot.se/2012/06/sanningsord-om-overtro-pa-diagnoser-och.html
http://waldorfbloggen.blogspot.se/2012/05/fel-pa-undervisningen-eller-pa-barnen.html
http://waldorfbloggen.blogspot.se/2012/05/adhd-och-rorelse.html
http://waldorfbloggen.blogspot.se/2012/05/adhd-debatten-gar-vidare.html

De senaste dagarna har problematiken aktualiserats igen, bland annat genom en ledarartikel i Gotlands Tidningar (http://www.helagotland.se/ledare/artikel.aspx?articleid=7943342) som starkt kritiserar den ökade läkemedelsanvändningen vid ADHD.
Artikeln ledde oss vidare till Karolinska Institutets temaartikel om ADHD som delvis tidigare publicerats i tidskriften Medicinsk Vetenskap (http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=38724&a=118407&l=sv).

I artikeln tydliggörs bland annat att gränsen mellan personlighet och neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är flytande:

- Det finns ingen klar gräns mellan adhd och normal utveckling, och i vår forskning försöker vi identifiera barn i riskzonen snarare än att nödvändigtvis ställa en formell diagnos. Det viktiga är att hitta sätt att hjälpa det individuella barnet i vardagen, säger Lisa Thorell (docent i psykologi som forskar på barn i förskoleåldern med ADHD).
Kreativitet, oräddhet och handlingskraft är positiva egenskaper som också förknippas med adhd. Lisa Thorell är inriktad på att hitta styrkor att bygga vidare på i stället för att bara fokusera på svagheter.

Forskningen har visat att det ligger biologiska faktorer bakom ADHD problematiken, det är alltså något man föds med, en del av personligheten:


Den höga ärftligheten och neurobiologiska grunden gör att det inte finns några bra sätt att förebygga adhd, funktionsnedsättningen kan betraktas som medfödd och finns troligen kvar hela livet.

Vissa menar att adhd inte är en diagnos som betecknar något sjukligt. Många har ibland svårt att koncentrera sig och agerar ibland utan att tänka efter. Så vad är då skillnaden mellan det som betraktas som normal variation och en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning? Det handlar om gradskillnader, menar Henrik Larsson. Hans forskningsresultat ger stöd för synsättet att det inte finns någon "verklig" gräns mellan personer med diagnoser och dem som anses vara normala.
- Koncentrationsproblematik och hyperaktivitet kan leda till problem oavsett om de är tillräckligt stora för att ligga till grund för en adhd-diagnos. Diagnosen är ett sätt att fånga upp dem har störst problem, säger han.Sven Bölte är inne på samma linje och menar att fokus i forskningen rör sig bort från diagnoser och "antingen-eller-tänkande" till att mer studera betydelsen av gradvisa nedsättningar i olika kognitiva funktioner. Det hindrar dock inte att diagnosen adhd har en viktig funktion.

Att antalet ADHD diagnoser ökar är väl känt. Avslutningen från forskarna är ett litet upprop:

Enligt Susanne Bejerot kan man tala om en explosion, med mycket högt tryck på de vuxenmottagningar som finns. En förklaring är att flera fall upptäcks eftersom medvetenheten kring funktionsnedsättningen har ökat i psykiatrin och samhället i stort, särskilt när det gäller adhd hos vuxna.
- Jag tror också att samhället har blivit mindre tillåtande för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det gör att problem som annars inte skulle märkas blir större, säger hon.
Susanne Bejerot anser att mer forskning behövs kring orsaker, och vilka behandlingsinsatser som fungerar bäst. Men faktum kvarstår, menar hon, att adhd inte kan botas.
- Adhd är något man är, inte något man har. Den enda vägen framåt är att skapa ett samhälle där personer med funktionsnedsättningar får ta plats. Kanske måste varje arbetsplats ha en eller ett par tjänster som är utformade för personer med funktionsnedsättningar. Omgivningen måste ta ett mycket större ansvar, säger hon.

Uppenbart finns det även från ledande forskare många frågetecken kring diagnoshysterin och dess konsekvenser. Och när börjar vi på allvar ställa oss frågan hur skolan och förskolan skall vara utformad för att tillgodose alla personlighetstyper och förmågor?

Om 10% av befolkningen behöver en diagnos för att accepteras som de är kanske det finns skäl att ställa diagnos på det samhälle vi håller på att utveckla. Därtill kommer t.ex. dyslektiker som också anses "onormala" i ett samhälle där vissa färdigheter premieras före andra. Utan dyslektiker skulle troligen mycket entreprenörskraft saknas i samhället och utan ADHD personligheter mycket handlingskraft.

Geografi klass 6

Just nu arbetar vi flitigt med att välja ut och redigera bilder för boken. Här kommer ett litet urval från geografiperioden i klass 6.

Lite sköna bilder från Ytterjärna

I det fina sensommarvädret häromdagen blev det några fina bilder från Ytterjärna till boken, vi får se vilka som kommer med efter slutgallringen!

Reflektioner från en dag om empati, medkänsla och altruism

Idag var en spännande dag. En rad forskare från helt olika kunskapsfält samlades för att beskriva det aktuella forskningsläget kring dessa angelägna frågor. Forskarna vill skapa intresse för idén om ett tvärvetenskapligt centrum i Stockholm liknande det som finns vid Stanford universitetet i USA (http://ccare.stanford.edu). Några röster från publiken fastnade alldeles särskilt:

.- bristande empati hos små barn är ett snabbt växande problem, alla barnpsykologer har kunnat iaktta detta en tid och är mycket oroade vad det kommer att leda till (sagt av en barnpsykolog med 25 års erfarenhet)
- nedrustningen av de estetiska ämnena är dramatisk och i förskolorna har barnens förmåga att leka rollekar gått tillbaka dramatiskt, det är också katastrofalt att många blivande lärare inte får någon som helst estetisk utbildning (sagt av en lärare i drama och estetiska ämnen)

Detta sades bland annat efter att spännande forskning av Julia Romanowska  presenterades. I en omfattande studie jämfördes en traditionell ledarskapsutbildning med en rent konstnärlig och okonventionell ansats kallad Schibbolet, bägge över 18 månader (läs mer i DN:s artikel :http://www.dn.se/kultur-noje/pa-chefskurs-med-kafka). Ett test som alla fått genomgå före och efter kursen visade att cheferna i Schibbolet-gruppen hade högre beredskap att ingripa mot orätt, var dristigare, mindre konflikträdda och mer empatiska än förr. Dessutom förändrades blodvärdena av det viktiga hormonet DHES-S, även hos deras medarbetare!

Uppenbarligen uppstår en fundamental verkan när man genom en konstnärlig process konfronteras med djupt existensiella frågor. Samtalen, dialogen och reflektionerna påverkar såväl personligheten som de rent fysiska värdena som kan mätas och vägas.
Trots att ingen forskning redovisades runt barns empatistörningar är det inte långt till tanken att bristen på konstnärligt skapande inklusive den fria leken (som är kreativitetens moder!) leder till grundläggande empatiproblem. 
Spännande forskning som bara är i sin linda, vi får hoppas att ambitionen att skapa ett center för dessa frågor lyckas.