Nya utmaningar för waldorfpedagogiken

Följande artikel publicerades för en tid sedan i tidskriften FORUM, Antroposofiska sällskapets medlemstidskrift. Vad tycker du om de olika punkterna? Kommentera gärna!

Under det senaste året har jag med anledning av den bok om waldorfpedagogik som vi arbetar med åter kommit att sysselsätta mig med situationen för waldorfpedagogiken i Sverige. Efter en viss bortavaro under de senaste åren, då jag endast varit förälder, är det inte utan sorg jag nu konfronteras med en situation som dramatiserats sedan slutet av nittiotalet då jag var fullt aktiv i skolrörelsen. Samtidigt fylls jag av förhoppning och förtröstan, dels genom att möta många engagerade människor som verkligen vill kämpa för waldorfpedagogiken, dels genom att vid upprepade tillfällen ha konfronterats med fenomen i samhället, modern forskning och den pågående skoldebatten som visar att waldorfpedagogiken fortfarande har en mycket viktig roll att spela och att tiden talar för vår sak.

På förfrågan från Forums redaktion följer här några punkter till en fördjupad diskussion om situationen för waldorfpedagogiken i Sverige och kanske kan inspirera till nödvändiga förändringsimpulser.

1. Gynnsamt utgångsläge

Allt mer forskning visar att vi är på rätt spår. De senaste åren har rapporter berättat om riskerna med för tidig intellektualisering, problem med barn som rör sig för lite och drabbas av motoriska svårigheter, hur brist på konstnärlighet kan leda till empatistörningar etc. etc. Rönen från hjärnforskningen tydliggör alltmer hur hjärnan och generna samspelar med miljön och hur hjärnan kan förändras långt upp i hög ålder. Dörren öppnas igen för ett holistiskt tänkande, frammanat av hjärnforskarna själva. Det finns all anledning för waldorfskolerörelsen att stå på sig, utöka forskningen och belägga det som vi kommit fram till med empiriska data.

Överhuvudtaget är pedagogiska frågor åter på allas läppar, inte bara skolans form utan även dess innehåll debatteras igen och i valrörelsen 2014 lär skolan stå i centrum. Lärarledd undervisning eller eget forskande? Hur skall det tidiga lärandet se ut? Hur ser vi på kunskap och den digitala tekniken i informationssamhället? Hur kan vi intressera unga människor för läraryrket?

Samhällets ekonomiska stöd för friskolor har aldrig varit större och värderingar hos stora befolkningsgrupper går oss till mötes. Det svenska skolsystemet ger bättre förutsättningar än de flesta länder för en fri pedagogik, skolpengen är politiskt förankrad och waldorfskolorna lider inte mer än andra skolor av läraryrkets nedvärdering och den allmänt bristande förståelsen för skolans betydelse. Den nya läroplanen Lgr 11 och kraven på nationella prov är något vi kan hantera och leva med, liksom alla andra skolor i Sverige. Vägen till målet, själva waldorfmetodiken, ligger i våra egna händer. Men vi måste förstå att landskapet har förändrats, att vi lever på en öppen skolmarknad med mängder av kompetenta aktörer.

2. Positionering som kunskapsskola

Varför har vi trots allt omfattande problem som bland annat resulterat i sjunkande elevantal?

En del av problematiken ligger i att waldorfskolor ofta har haft svårt att positionera sig som kunskapsskola. Många waldorskolor har ett mindre format, fina lokaler och en trevlig, omhändertagande miljö. I kommunerna ses skolorna ofta som bra platser att placera barn med särskilda behov. Flera skolor har upplevt kommunala delegationer som öser beröm över skolan men som i slutänden inte är beredda att stötta med specifika resurser över en längre tid. Om klasserna inte är fulla är det svårt för skolan att säga nej. Många gånger måste elevassistenter eller fler lärare anställas för att möta barnens behov.

Erfarenheten visar att om en skola i allt för hög grad tar emot barn med omfattande stödbehov utan att ha tillräckliga resurser drabbas den vanliga undervisningen. Det blir stökigt i klassen, läraren går på knäna och till slut söker sig föräldrar till barn med mer normala behov till andra skolor. Andelen barn med särskilda behov ökar ytterligare. Skolan kommer in i en ond cirkel där man mer och mer orienterar sig mot elever med stora hjälpbehov. I slutändan är waldorfskolan inte den skola för bildning och kunskap den borde vara. Problemet ligger naturligtvis främst i det politiska systemets ovilja att verkligen se varje barns behov och omsätta denna insikt i ekonomiska resurser, men det har nog också med skolornas självbild att göra, i det som Kjell Helge Johansen i Norge kallar waldorfpedagogernas ”Jonasimage”.

Ytterst hänger positioneringsproblemet ihop med en komplex och djupt existentiell fråga: Vad vill vi att waldorf ska stå för i skol-Sverige? Och vilken strategi har vi för att nå dit?

Överhuvudtaget ser jag väldigt lite av övergripande strategisk diskussion inom waldorfrörelsen och en brist på förståelse för det gemensamma, det som håller samman skolorna som just waldorfskolor.

3. Idéburen skola

Ingen har nog missat den svartvita debatten om privat kontra allmän drift av vård, skola och omsorg. Därmed öppnar sig en möjlighet att diskutera alternativet, nämligen idéburna verksamheter som drivs av entusiasm, visioner och företagaranda men även av samhällsnytta och idealism. Hos näringslivets elit, trendspanare vid toppuniversitet och bland många politiker är diskussionen sedan flera år på agendan: hur kan vi skapa ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle? Hur kan vi driva företag som agerar långsiktigt, har förtroende från befolkningen och tar ansvar för vår gemensamma värld? Roffarkapitalismen är redan på väg ut men rycker ännu i dödskramper, vi går istället mot en ny typ av kapitalism och ett mer värdebaserat samhälle. Människor blir allt mer noga med att välja hur de konsumerar, vad de stödjer och vad de uppfattar som etiskt. Att pumpa välfärdspengar till skatteparadis anses inte acceptabelt.

Faktum är att waldorfskolorna i grunden haft stor glädje av friskolesystemet men att det även blivit till en black om foten eftersom starkt kapitaldrivna konkurrenter fått fritt spelrum och väckt anti-friskoletankar till liv. Genom att såväl lokalt som nationellt positionera waldorfskolan där den hör hemma, bland de idéburna verksamheterna, och driva detta mot förbättrad lagstiftning, förflyttas också fokus från driftsform till pedagogik och därmed närmare kärnfrågan: Vilken skola vill vi ha i Sverige?

Allt sedan Kristofferskolans start 1949 har lärare, föräldrar och vänner till skolorna kämpat på olika arenor för att få ökat ekonomiskt stöd och freda frihetsutrymmet. Styrkan har alltid legat i det varma engagemanget för ett bättre samhälle och en bättre skola i allmänhet, inte bara för de egna barnens skola. Det är det som i grunden är waldorfskolans mission. Redan tidigt förstod skolrörelsen att politiker från alla läger måste bli varma för pedagogikens möjligheter och samhällsimpuls och genom åren har företrädare för de flesta partier blivit ”medkämpar”. Mycket har gjorts, för att vara en ganska liten folkrörelse har vi vunnit stort erkännande. Målet måste dock vara att ytterligare stärka alliansen för waldorfpedagogik i riksdagen och väcka deras intresse för skolformens samhällsnytta. Waldorfpedagogiken landar i människors hjärtan genom egna erfarenheter och varma möten med lärare och elever. En idé, som förvisso kräver lite entreprenörskraft, vore också att medvetet och strategiskt visa mer socialt engagemang. Finns det verkligen ingen som vill starta waldorfskola för ensamkommande flyktingbarn?

4. Ledarskap, förbund och lärarutbildning

Sedan några år måste waldorfskolorna ha en rektor. Jag välkomnar det och ser det som en möjlighet att utvecklas vidare och ta steget in i en ny organisationskultur. Waldorfskolorna generellt lider av ett över 90 år gammalt organisatoriskt trauma, något som ytterst sakligt beskrivits av den norska waldorfläraren Helge Resell i en mastersuppsats vid Rudolf Steiner Höyskolen. Läsning rekommenderas varmt!

Med en ny och modern syn på ledarskap och organisation kan waldorfskolan utveckla sin potential och stabilisera kvalitet och ekonomi. Jag menar att vi ska låta rektorskravet bli avstampet för något nytt och bättre: Låt kollegiet blomstra som pedagogisk verkstad men låt duktiga ledare ta hand om administration, personalvård, krishantering och strategisk utveckling. Ett modernt ledarskap bygger på att skapa förutsättningar och inspirera medarbetarna. Ett sådant ledarskap behöver vi inte vara rädda för.

Vi måste även se över och utveckla samarbetsformerna mellan skolorna. I länder som Tyskland och Norge slöt sig redan för många år sedan skolorna samman i starka förbundslösningar för att organisera såväl det inre arbetet med kursplaner och utbildning som arbetet utåt mot politiker och myndigheter. I Sverige fanns ett mycket löst samarbete som 1988 kom att utvecklas till Waldorfskolefederationen, ett forum för skolornas kollegium. Tyvärr valde man att inte kalla det för ett förbund, den tyska motsvarigheten sågs av en del som ett skräckexempel.

En folkrörelse, som waldorfrörelsen faktiskt är, behöver dock både en stark periferi och ett starkt centrum med professionell lobbying, ledning av gemensamma processer samt smarta servicefunktioner som avlastar skolorna och skapar stordriftsfördelar. Det är enligt min uppfattning hög tid se framåt och göra upp med det gamla federationskonceptet.

I ett nytt Waldorfförbund bör skolornas huvudmän och rektorer ha en central roll samtidigt som det gäller att hitta nya former för det pedagogiskt-kollegiala samarbetet med fokus på att utveckla och fördjupa pedagogiken. Det vore också viktigt att fullt ut integrera förskolor, särskolor och andra waldorfpedgogiska verksamheter i samma organisation. Mångfalden av röster är ingen framgångsväg.

Alla waldorfpedagogiska verksamheter drar stor nytta av att förbinda sig med varumärket ”waldorf” och bör rimligen betala en licensavgift samt ställa upp på gemensamma kriterier och system för kvalitetssäkring. Det är kontraproduktivt att det är nästan gratis att kalla sig waldorfskola idag.

I ljuset av en ny samarbetsorganisation måste även problematiken runt waldorflärarutbildningen få sin lösning. Det kan enligt den svenska skattemodellen i längden inte vara skolrörelsens uppgift att bekosta grundutbildning av privatpersoner som i princip kan göra vad som helst efter genomgångna studier. Eftersom samhället finansierar skolorna genom friskolepengen måste också resurser ställas till förfogande för lärarutbildningen. Egentligen bottnar bristen på förståelse i den ovan beskrivna situationen: Det görs ingen skillnad mellan idéburna och andra friskolor, waldorfskolorna ”kan väl ha samma lärare som andra skolor” är parollen. Å andra sidan finns det också skäl till självkritik. Återspeglar verkligen utbildningarnas koncept skolornas och studenternas behov? Och är inte den centrala frågan om en särskild legitimation för waldorflärare en återvändsgränd?

Om det inte går att hitta en finansieringslösning är det naturligtvis ett allvarligt hot mot pedagogikens kärna och dess fortsatta existens. Det bör vara ett nygrundat Waldorfförbunds viktigaste uppgift de närmaste åren att säkra tillgången på adekvat utbildade waldorflärare. Det är en i grunden osund situation när Waldorflärarhögskolan måste förhandla med enskilda skolor för att trygga sin existens, en sådan fråga måste lösas av skolrörelsen gemensamt.

5. 12-årig waldorfskola

Waldorfskolorna har problem med vikande elevantal. Flera mindre skolor har dock under de senaste åren klarat av att ta steget från b-form till rena årskurser och fått en betydligt stabilare ekonomi och Kristofferskolan startade till och med hösten 2012 med tre förstaklasser. Huvudproblemet ligger snarare i gymnasieskolan där flera skolor tvingats lägga ner och andra dras med kronisk brist på elever. En förklaring är den mördande konkurrensen från andra friskolor men även kommunala skolor som vässat sina vapen för att överleva.

Den 12-åriga kursplanen är waldorfskolans verkliga kärna och ett smycke väl värt att vårda, därför är det tragiskt att det inte lyckats att etablera ett gymnasiestadium på fler ställen i landet. Ett nytänkande kan vara på gång med initiativet runt ett nytt waldorfgymnasium i Stockholm, motsvarigheten i Oslo lär vara en stor succé. Kanske kunde ett motsvarande gymnasium med internatmöjlighet bildas centralt i Skåne och på västkusten?

Inom ramen för ett nationellt övergripande strategiarbete är det nödvändigt att finna en väg för gymnasiestadiet, annars är risken stor att den svenska waldorfskolan blir 9-årig.

6. Antroposofi och waldorfpedagogik

Sist, men inte minst. Låt oss på allvar diskutera förhållandet till antroposofin.

En av våra varmaste kritiker på nätet gjorde mig uppmärksam på att man på flera waldorfskolors hemsidor inte hittar ordet antroposofi eller namnet Rudolf Steiner. I en tid där yoga och meditation är allmängods och lättillgängligt upplevs antroposofin bland många som svåråtkomlig och teoretisk. Hur står det egentligen till med det antroposofiskt orienterade studiet i kollegierna? Är det något som tappert drivs vidare av pionjärer och mest av plikt och tradition, eller lever det verkligen i kollegiet? Därtill kommer naturligtvis det grundläggande problemet att många lärare utan waldorflärarutbildning måste anställas och att många rektorer rekryterats utifrån.

Waldorfpedagogiken är så intimt förknippad med antroposofin att en åtskillnad vore en rent teoretisk konstruktion. Utan antroposofisk människokunskap blir waldorfskolan en vanlig, visserligen lite mer kreativt orienterad skola, men utan det verkligt unika som kommer ur antroposofin. Det blir ”waldorf light”.

En möjlig väg till förnyelse vore kanske att tydligare definiera antroposofin som waldorfskolans värdegrund och förpacka den antroposofiska människokunskapen i mer lättillgängliga utbildningsmoduler. Värdegrundsutbildningen för lärarna bör kunna ske löpande med en kombination av webbaserat lärande, workshops och egna arbetsuppgifter. En torsdag i månaden kan de skolor som vill koppla upp sig och lyssna på ett spännande föredrag till månadens tema, de övriga torsdagarna sker gruppsamtal, konstnärliga processer och kanske till och med en stunds läsning av en utmanande text. En sådan fortbildning av värdegrunden borde skolorna kunna förpliktiga sina lärare att genomföra, ungefär som första hjälpen eller brandskyddskursen.

Ett första steg vore att klart och tydligt deklarera: ja, vi är en skola baserad på antroposofin som kunskapsväg, som värdegrund och som inspirationskälla. Bakom den hållningen måste egentligen varje styrelsemedlem kunna stå om de läser stadgarna i den egna stiftelsen eller föreningen.

En mindre grupp lärare, föräldrar och vänner till pedagogiken har nu tagit initiativ till en större strategisk konferens under 2013. Vi ser det som nödvändigt att samla alla krafter för att definiera en gemensam plattform som avstamp för utåtriktade aktiviteter de kommande åren. Vi hoppas få med alla bärande krafter för det gemensammas bästa, för waldorfpedagogiken i Sverige.

Örjan Liebendörfer

Forskare kritisk mot läsplattor för små barn

http://www.dn.se/nyheter/sverige/forskare-surfplatta-hot-mot-barns-larande

Ytterligare en intressant artikel om barns användande av läsplattor. 

Debatten om läsplattor i förskolan går vidare

I tidningen Ny Teknik skriver en förälder om hur hon förhåller sig till introduktionen av läsplattor i förskolan:

http://www.nyteknik.se/asikter/debatt/article3589342.ece

Ett minnesvärt citat:

Det ligger säkert mycket gott i ambitionen att förbereda våra barn för det revolutionerande verktyg som datorerna utgör. Men jag undrar dock om det inte även ligger i vårt ansvar att tillgodose våra barns rätt och behov av att bara vara barn?

Intressant är också den lilla läsarundersökningen som ligger med bredvid artikeln, 60% av Ny Tekniks läsare (som väl knappast kan anses vara teknikfientliga...) anser att barn kan vänta tills de är över 6 år innan de lär sig använda datorer och surfplattor.

Legenderna i årskurs 2

Här kommer en liten glimt från arbetet i årskurs 2. Just nu är vi mitt uppe i legenderna som berättelsestoff. 

I årskurs 2 lämnar vi så småningom sagans värld och bekantar oss dels med de korta, kärnfulla fablerna, dels med de längre och beskrivande legenderna.

Fablernas roller är gestaltade av djur som uppvisar mänskliga egenskaper, det är ju egentligen oss människor det handlar om. Fablerna kan på ett sätt som barnen kan ta till sig, berätta om både dråpliga och mer allvarliga händelser i livet.

En bra kontrast till fablerna är legenderna. Där fablerna ger en kritisk skärpa, ger legenderna en respektfull beundran. Här handlar det om människor som varit vägledda av en inre röst och som ofta tagit på sig att gå lidandets väg för att hjälpa sina medmänniskor. Traditionellt finns betydligt fler legender berättade med män i huvudrollen. Därför är det viktigt att lyfta fram kvinnorna så att balans uppstår. Den heliga Birgitta, Syster Clara (i legenden om Franciskus) och Lucialegenden av Selma Lagerlöf är några exempel.

Det är viktigt att legenderna inte bara har ett kristet ursprung. Lika viktigt är att berätta legender från andra religioner: legender om Muhammed, Buddha och Krishna. Även andra, ickereligiösa legender från olika delar av världen passar fint i årskurs 2.

Det legenderna berättar om goda hjälpande människor är det väsentliga, inte vilken religion de kommer från!

Bilderna föreställer Kristofferus och är tecknade av klass 2 på Sophiaskolan, november 2012.

Spännande dag med Otto Scharmer

Efter att under många år följt Otto Scharmers arbete med Theory U var det äntligen dags att uppleva en live-session. Över 500 deltagare var samlade i Köpenhamn för att inspireras av den numera alltmer kända forskaren och samhällsdebattören som även är före detta waldorfelev.

Om du vill veta mer om Otto Scharmer och hans idéer, läs mer på:
http://www.ottoscharmer.com eller http://orjanliebendorfer.blogspot.se/p/theory-u.html

I Danmark är Scharmer betydligt mer känd än i Sverige och boken om Theory U är en storsäljare. Deltagarna var till övervägande del representanter för olika delar av den offentliga sektorn: skolor, sjukhus och kommunala- och statliga förvaltningar.

Scharmer började med att beskriva hur vi idag lever långt över jordens tillgångar, vårt fotavtryck är ungefär 1,5 gånger vad jorden klarar av. 2,5 miljarder människor lever under fattigdomsgränsen och fler människor dör i självmord än som följd av krigshandlingar.

Allt fler inser att det inte kan fortsätta på det sättet, inte minst i de nordiska länderna som på många sätt är föregångsländer med en välutbildad befolkning, fungerande demokrati och globalt tänkande.  Unga människor tänker om, tänker nytt och vill skapa en hållbar värld. Vi vet vad som är fel, men vi har inte instrumenten att komma till förändring, att få med oss hela jordens befolkning eller ens de viktigaste beslutsfattarna. Vi måste göra upp med gamla strukturer, stanna upp, reflektera och se vad som kommer mot oss från framtiden. Som utmaningar men också som lösningar och konkreta projekt. Vi måste lära från historien, men vi kan också öppna upp för det som kommer emot oss från framtiden.

För detta krävs inte bara ett öppet sinnelag (open mind), det krävs mer. Vi måste öppna upp oss såväl i våra hjärtan som i vår vilja. Vi måste vara beredda att omsätta det som tiden kräver, och låta det övergå i aktiv handling. Scharmer kallar det Society 4.0 - From Ego to Ecosystem Economies, och om detta handlar hans nya bok som kommer ut sommaren 2013.

Ett sådant förhållningssätt kräver ett nytt slags ledarskap som verkligen står i kontakt med verkligheten och fullt ut vill arbeta med en coachande hållning och skapa utveckling gemensamt.

Vad betyder det för utvecklingen av skolan?

Från en skola orienterad mot industrisamhällets behov måste den bli mer av en gemensam skapande verkstad där barn och ungdomar möter såväl bestående kunskap, som det nya som vill komma fram. Läraren är i den nya skolan en slags barnmorska, som hjälper den nya kunskapen att växa fram, att födas.

Waldorfgymnasier söker nya vägar

Enligt uppgifter i Norrköpings Tidningar kommer gymnasiedelen av Rudolf Steinerskolan i Norrköping knoppas av i en egen huvudman och söka sig lokaler centralt inne i stan. Verksamheten skall drivas i ett separat aktiebolag och kommer att erbjuda ett flertal olika inriktningar.

Läs mer här:
http://www.nt.se/norrkoping/default.aspx?ArticleId=8061800

Vi har tidigare berättat om att ett nytt fristående gymnasium i Stockholm fått tillstånd av skolinspektionen att starta hösten 2013:
http://waldorfbloggen.blogspot.se/2012/11/nytt-fristaende-waldorfgymnasium.html

Dessa två fenomen återspeglar en stark vilja att ta tag i den nedåtgående tendensen som tyvärr drabbat flera waldorfgymnasier. Ett liknande steg togs för några år sedan av bland annat Kristofferskolan genom att erbjuda olika inriktningar på gymnasiestudierna.
En spännande utveckling som vi med glädje följer här på bloggen!

Positivt nytänkande om ADHD och dyslexi

En intressant och tankeväckande artikel. Tänk om vi kunde vända på synsättet och se det udda som en framgångsfaktor! Oj vilket perspektiv för samhällsutvecklingen!

http://www.skolvarlden.se/artiklar/dyslexi-och-adhd-kan-bli-nyckeln-till-framgang?fb_comment_id=fbc_114351105393425_68451_114544995374036#f24b6c06b4

Rörelse behöver inte vara idrott

Moderaterna föreslår nu mer rörelse i skolans grundskolestadium:

http://www.dn.se/nyheter/politik/m-mer-gympa-i-skolan

Att barn och ungdomar sitter still alltför mycket och att detta leder till omfattande hälsoproblem är välkänt vilket bland annat visats i den omfattande danska studien Börns Sundhet. 
Moderaterna verkar dock dra slutsatsen att det betyder mer gymnastik eller idrott på schemat. Så behöver det dock inte alls gå till. Det vore bättre att integrera rörelse i många fler ämnen (som i matematik, språk), erbjuda mer handarbete och hantverk och mer utomhuspedagogik. Speciellt i de lägre åldrarna visar erfarenheten från waldorfpedagogiken att det går att integrera rörelse av olika slag i en mängd ämnen vilket inte bara är bra för hälsan utan faktiskt också för inlärningen. I waldorfskolan finns därutöver ett rörelse-konst ämne, eurytmi, som ger ytterligare möjligheter till rörelse flera gånger i veckan. Erfarenheterna från waldorfpedagogiken bör tas till vara och utforskas när man nu börjar inse att allt stillasittande i skolan börjar bli ett allvarligt hälsoproblem. 

Martinsfest på Sophiaskolan, Österlen

Här lite bilder från den traditionsenliga Martinsfesten på Sohiaskolan, Österlen nu ikväll!

Nytt fristående waldorfgymnasium startar hösten 2013 i Stockholms innerstad

Ett nytt fristående waldorfgymnasium har fått tillstånd av Skolinspektionen att starta hösten 2013. Nu återstår mycket arbete innan man kan komma igång men man räknar ändå med skolstart som planerat.
Det kommer att finnas tre program på skolan;  estetiska programmet särskild variant waldorf, naturvetenskapsprogrammet särskild variant waldorf och särsklid variant waldorf natur.


Det unika med satsningen är att skolan är juridiskt frikopplad från övriga waldorfskolor i Stockholmsområdet, även om ett samarbete naturligtvis kommer att äga rum. Det finns idag ett flertal waldorfskolor i regionen som enbart erbjuder undervisning upp till årskurs 9 och vars elever nu får ytterligare ett attraktivt alternativ till studier på gymnasienivå.

Vi på waldorfbloggen önskar lycka till med det hårda arbetet framöver! Initiativet är en viktig del i den utveckling av waldorfpedagogiken i Sverige som är nödvändig, och som även har startat. I dagarna träffades ett trettiotal lärare, rektorer och föräldrar för att planera en framtidskonferens 2013 och flera andra spännande initiativ börjar synas vid horisonten. 
Den 12-åriga kursplanen är en av waldorfpedagogikens centrala beståndsdelar och tendensen att skolformen blir 9-årig måste motverkas med alla medel. Det nya initiativet prövar en ny och spännande väg som visat sig fungera mycket väl i Norge och som säkert kan fungera även i Sverige. 
Man kunde också tänka sig en liknande skolvariant, kanske med internatmöjlighet, i Skåne och i Göteborgsområdet.

Svar från Jan Björklund på vår fråga om WLH

Efter lång väntan kom så så svaret från Jan Björklunds stab på vår fråga hur FP ställer sig till Waldorflärarhögskolans situation:

Hej Örjan

Tack för ditt brev angående Waldorflärarhögskolan. Jag har, som medarbetare i den politiska staben, blivit ombedd att svara på ditt brev.

Pedagogisk mångfald är viktig i ett modernt utbildningsväsende. Högt ställda krav på kvalitet och likvärdiga förutsättningar för alla barn och elever är dock av högsta vikt oavsett pedagogisk inriktning.

Regeringen beslutade den 25 oktober att lärar- och förskollärarutbildningarna vid Waldorflärarhögskolan ska berättiga till studiestöd från och med den 25 oktober 2012. Regeringen anser det angeläget att studenterna vid Waldorflärarhögskolan kan finansiera sina studier och eventuella undervisningsavgifter med studiemedel. För ett beslut om att studiestöd får lämnas krävs att utbildningen är ställd under statlig tillsyn. Därför har regeringen också beslutat om att Waldorflärarhögskolan ska ställas under Högskoleverkets tillsyn från samma datum.

För att försörja Waldorfskolor och Waldorfförskolor med lärare och förskollärare finns flera alternativa vägar. En är att Waldorflärarhögskolan eller någon annan utbildningsanordnare inom området ansöker om examenstillstånd för någon eller några av de nya lärar- och förskollärarexamina. Högskoleverket bedömer då om utbildningen uppfyller de kvalitetskrav som ställs för att examenstillstånd ska kunna beviljas, och tillstånd får lämnas endast om utbildningen uppfyller bl.a. de krav som uppställs på utbildning i 1 kap. högskolelagen.

Utbildningsanordnare inom området har även möjlighet att söka samarbete med något eller några av de lärosäten i Sverige som fått examenstillstånd och som kommer att bedriva lärar- och förskollärarutbildning. I styrdokumenten för den nya lärarutbildningen finns inga hinder för att integrera till exempel Waldorfpedagogik i utbildningen. Det är dock upp till varje lärosäte att avgöra vilken profil man vill ge sin utbildning och vilka samarbeten man vill ingå i.

Med vänliga hälsningar

Emma Söderberg Majanen

Vad kommer efter kunskapsskolan?

I en uppmärksammad artikel på DN Debatt den 2.11 lyfter Mats Lindgren, VD för Kairos Future upp en mycket central frågeställning som berör  skolväsendet idag och i framtiden. Artikeln handlar om främst om högskolan men är väldigt relevant även för förskola- och skola:

http://www.dn.se/debatt/hogskolan-maste-satsa-pa-tankandets-hantverk

Lindgren avslutar med orden:

Då krävs att såväl ungdomsskolan som universitet och högskolor tar täten i att träna individer i tänkandets hantverk och att de tar sig ur det flerhundraåriga system som är föga anpassat till dagens snabbrörliga, öppna och horisontella värld och hittar sin roll i en tankebaserad tid.


Lindgrens tes är att vi rör oss mot en "tankeekonomi" som kommer ersätta den nuvarande ekonomiska modellen: 

Vad är det då för skifte jag syftar på? Låt oss för enkelhets skull kalla det skiftet mot en tankeekonomi, en ekonomi där tänkandet och tanken, inte kunskapen i sig, är själva tillväxtmotorn. Drivkrafterna bakom detta skifte är flera, där den transparens och turbulens som internet i kombination med en snabb globalisering skapat är två av de viktigaste.

Utifrån en waldorfpedagogisk synvinkel finns det flera skäl ta till sig denna analys. Som skolform och pedagogik tar vi sedan snart 100 år just tänkandets utbildning och dess hantverk på allvar, inte minst genom det konstnärliga arbetssättet, kombinationen av t.ex. konst, musik, hantverk med matematik, fysik och geometri. Ett annat exempel är formteckningen i de lägre klasserna, ett unikt ämne för waldorfskolan. 
När vi nu talar om Waldorf 2.0 - om en vidareutvecklingen av pedagogiken, måste vi ta med oss den grundläggande förståelsen av barnets natur, dess utveckling och behov i olika åldrar men samtidigt spegla det vi gör mot framtiden som kommer mot oss, mot det samhälle vi börjar ana och där de nordiska länderna kommer att vara ledande. När i princip all information som samlats i böcker och andra dokument är tillgänglig en knapptryckning bort måste kunskap definieras på nytt. Det tvärvetenskapliga, horisontella betraktandet, den kreativt konstnärliga ansatsen och utbildningen av tänkandet hamnar i fokus. Om det är värt att slösa lektionstid på att trycka på knappar eller peka på skärmar är en öppen fråga, kanske är det snarare på en levande, sprudlande matematikundervisning krutet ska läggas? Det är kanske dags att möblera om i timplanen och periodämnena, fokusera ytterligare och offra en del gammalt. Det handlar naturligtvis inte om att göra waldorfskolan mer konkurrenskraftig (även om det skulle bli en välkommen bieffekt) utan om att verkligen svara mot barn- och ungdomars behov, idag och i morgon. 



För waldorfpedagogikens grundare var det absolut centralt att skolan skulle fokusera på själva barnet, dess behov och utveckling. Skolan skulle varken tjäna samhällets behov eller näringslivets, utan endast barnet så som växande fri individ. Pedagogiken utvecklades dock mot bakgrund av industrisamhällets villkor och har inte alltid haft lätt att hitta sin position i det framväxande informationssamhället.

Waldorflärarhögskolan upprättar utvecklings- och kompetenscentrum

Från Waldorflärarhögskolan når oss följande besked:

WLH har i ett sista försök att tillmötesgå förskolornas och skolornas utbildningsbehov mån 29/10 fattat följande beslut:
WLH har, mot bakgrund av regeringsbeslut ang. studiemedelsrätt, beslutat att höja studieavgifterna. WLH har beslutat att fortsätta bedriva utbildningar under förutsättning att studentantalet är tillräckligt trots höjda avgifter. WLH har beslutat att minska antalet tjänster på utbildningssidan för att minska på utgifterna.
WLH har beslutat upprätta ett utvecklings- och kompetenscentrum som arbetar för att långsiktigt bedriva utbildningar på akademisk nivå och som är offentligt finansierade. Detta centrum bekostas av externa medel.
Om utbildningsdelen inte bär sig ekonomiskt kommer den att avvecklas. Utvecklings- och kompetenscentret kommer dock i så fall att fortsätta arbeta för att återupprätta utbildningarna och utveckla dem till en akademisk nivå.

Vi gläder oss åt ambitionen att fortsätta vägen mot forskning och akademisk utbildning. Det är med säkerhet en riktig och nödvändig strategi för att utveckla waldorfpedagogiken i Sverige och ytterligare stärka dess position.

Skarp kritik mot den evidensbaserade skolan av professor vid Malmö högskola

"I bästa fall är evidensbasering som bygger på slumpmässiga urval oskadlig. I värsta fall fullständigt vilseledande och med katastrofala följder."

Spännande slutsats från Professor Lars Pålsson Syll vid Malmö Högskola i Skola och samhälle. Välformulerat och viktigt i den pågående skoldebatten:

http://www.skolaochsamhalle.se/lararutbildning/lars-palsson-syll-den-evidensbaserade-skolan-en-chimar/?utm_source=feedburner&utm_medium=email&utm_campaign=Feed%3A+SkolaOchSamhlle+%28Skola+och+Samhälle%29

Alliansregeringen nekar Waldorflärarhögskolan offentlig finansiering

Regeringen har idag beslutat att studerande vid Waldorflärarhögskolans (WLH) förskollärar- och lärarutbildningar ska ha rätt till studiemedel fr.o.m. den 25 oktober 2012. För att studiestöd ska kunna lämnas krävs att en utbildning är ställd under statlig tillsyn. Därför har regeringen också beslutat om att WLH ska ställas under Högskoleverkets tillsyn. Regeringen har beslutat avslå WLH:s ansökan om offentlig finansiering/utvecklingsbidrag. WLH kommer efter sitt styrelsemöte 29 oktober att informera om vilka konsekvenser regeringens beslut får för WLH:s fortsatta verksamhet.

I korthet betyder det att Waldorflärarhögskolan nu åter måste överväga om verksamheten kan drivas vidare baserat på de försäkringar som skolor och stiftelser garanterat. 

Det är tragiskt att alliansregeringen därmed inte varit beredd att lyssna på den opinion av väljare som med rätta anser att deras val av skola och pedagogik ska vara lika mycket värd som andra föräldrars. Regeringen sällar sig till de krafter som vill se likformighet istället för pluralism. För partier som under många år stått bakom waldorfskolornas strävan efter frihetsrum är det ett svek som döljs bakom byråkratiska argument. Det är nu upp till väljarna att avgöra om vi accepterar bristen på vilja att stå upp för politiska och ideologiska ideal. 

Avhandling om waldorfförskola väcker intresse

En intervju med Sara Frödén som skrivit en intressant avhandling om en waldorfförskola i Örebro: 

http://www.forskning.se/nyheterfakta/nyheter/pressmeddelanden/enforskolasomundvikerkonsstereotypamonster.5.1851f813137fe5955c62f5.html#.UIeX8UCve9g.facebook

Intressanta intervjuer om hjärnan, meditation och mindfulness

Flera intressanta intervjuer ligger just nu ute på SVD:s Idagsidan. Rekommenderas! Här är länkarna:


http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/anna-bornstein-infor-psykologisk-salong-17-10_7593392.svd

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/nils-joneborg-infor-psykologisk-salong-17-10_7592882.svd

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/marie-ryd-infor-psykologisk-salong-17-10_7593440.svd

Förbudsiver gynnar inte waldorfpedagogiken

Vi har de senaste dagarna refererat till en hel del forskning som berör barns användande av digitala medier vilket går allt längre ner i åldrarna. Det finns uppenbarligen skäl att ifrågasätta om den tendens som råder idag verkligen är för barnens bästa, i vilket fall som helst krävs det mer forskning och ett tvärvetenskapligt perspektiv. Att t.ex. den amerikanska barnläkarföreningen rekommenderar att man ska avstå från att sätta barn under två år framför skärmar väcker eftertanke.

Det är viktigt att förmedla och diskutera de resultat som kommer ur forskningen för att ge pedagoger och föräldrar verktyg att efter bästa förmåga fatta kloka beslut om när och hur digitala medier skall användas i hemmet, skolan eller förskolan. Digitala medier är här för att stanna och är fulla av möjligheter för ett förbättrat lärande, nöje och kommunikation. Såväl tv, som dataspel, appar och sociala medier är teknik som vi alla måste förhålla oss till, liksom för övrigt även till film, böcker eller musik. Som förälder eller pedagog måste man ta ansvar inte bara för sig själv, utan också för sina barn och elever.

Vi tror dock inte att pekpinnar och förbudsiver gynnar själva saken och det gynnar definitivt inte waldorfpedagogiken i Sverige att bidra till en svart-vit debatt. Livets många nyanser gäller även användningen av digitala medier. Moderna föräldrar är fullt kapabla att ta till sig av forskningen och kan bilda sig ett eget omdöme. Istället är det viktigt att lyfta fram allt det som waldorfpedagogiken står för: den fria leken och behovet av fysisk aktivitet, den sociala samvaron, det konstnärliga inlärningssättet, lärarens betydelse etc.

I waldorfskolan- och förskolan tar vi med glädje emot alla föräldrar som vill ha just en waldorfpedagogisk inriktning för sina barn, oavsett hur de förhåller sig till t.ex. läsplattor och andra digitala medier i hemmet.

Hur kan man då utifrån ett waldorfpedagogiskt perspektiv och enligt vår uppfattning se på fenomenet läsplattor?

Waldorfpedagogiken är en öppen, pragmatisk och utvecklingsorienterad skolform, en reformpedagogik, med en fantastisk kursplan som går ut på att möta barnets behov där det befinner sig, att göra rätt sak i rätt tid och på så sätt stödja barnets utveckling. I denna mångfasetterade kursplan kan även läsplattor spela en roll i sitt rätta sammanhang. Att waldorfpedagogerna sällan varit först att anamma pedagogiska nymodigheter som inte minst drivs fram av näringsliv och politiska intressen är ett faktum och en vettig hållning, tack vare det har många trender passerat utan att sätta avtryck (t.ex mängdläran inom matematiken på 1970-talet). Fokus i waldorfpedagogiken ligger i synen på skolan som kunskaps- och bildningskola med lärandet i centrum och en undervisning anpassad till barnets utveckling. Många trender i skolvärlden har gått ut på att sätta lärarrollen ur spel eller att trycka ner lärandet längre ner i åldrarna vilket även många utanför waldorfpedagogiken kommit att ifrågasätta.

Vi har utifrån vår erfarenhet som pedagoger och föräldrar inga problem att se läsplattor (liksom datorer) som en del av waldorfpedagogikens vardag. De kan knappast ersätta den geniala metoden för läsinlärning (från bild till bokstav) eller det konstnärliga skapandet där alla sinnen tas i anspråk. Men visst kan de spela roll för dokumentationen av ett projekt eller kanske som redskap för att öva matematik eller stimulera läsintresset och inte minst för elever med särskilda behov, t.ex. dyslektiker.

Varje nytt verktyg som utvecklas och ställs till pedagogikens förfogande måste prövas mot gamla och beprövade metoder i en fortgående utvärderingsprocess. Det finns omfattande empiriska studier som visar att waldorfpedagogiken fungerar, so why change a winning concept?

Än så länge har inte läsplattan tillfört waldorfpedagogiken i de lägre åldrarna så mycket nytt och bättre än det som redan finns. Men skygglappar kommer inte hjälpa oss att utveckla pedagogiken i takt med samhällets fortskridande, en waldorfpedagog ska ha öppna sinnen för nya forskningsrön och alltid vara beredd att ompröva sin världsbild.

Avslutningsvis vill vi gärna citera Rudolf Steiner:

[…] den som står på antroposofins andliga grundval kan inte i något avseende vara någon ensidig fanatiker. Han kommer att ytterst grundligt överväga alla invändningar som kan göras gentemot hans åsikter. Därför är det också utan vidare begripligt för honom, att man gång på gång mot det som på antroposofiska grunder sägs inom pedagogiken invänder: Ja, men det måste ni först bevisa!”

Rudolf Steiner 9/4 1924

Det finns ännu ingen diagnos för lapptäcks-hjärnor

I den finska läkartidningen Lääkäri publicerades nyligen en kolumn av Perttu Lindsberg, professor i tillämpad neurologi vid Helsingfors Universitet och avdelningsläkare på den neurologiska kliniken vid Helsingfors Universitetssjukhus.

Vi återger här kolumnen i sin helhet i svensk översättning.

Ett bekant scenario: jag möter en patient, strax över 20 år, som kommer till min mottagning för att han misstänker sig ha diagnosen ADHD. Studierna fungerar inte, det är motigt med relationer och att styra och organisera livet går över huvudtaget inte. Intelligensen är på toppnivå, patienten uttrycker sig väl, men kan inte alls koncentrera sig eller disciplinera sin tidsanvändning. Patienten har varit inskriven på universitetet i flera år, men tiden går åt att nätsurfa  - precis som hela ungdomen.

Håller nätungdomarna på att texta (näppäilevätkö=trycka på tangenter)) sina utvecklande, formbara hjärnor bort från förmågan att lära sig uppfatta större saksammanhang, från kreativt skrivande och från förmågan att behärska ett levande liv? Våra plastiska hjärnor formar sig efter den fragmentariska intrycksvärlden och vänjer sig vid att reagera på flera samtidiga intryck, att ständigt utforska ny information under en ny länk. Pekaren flyttar sig inte lugnt, det hoppar och skuttar. Hur skulle man kunna skapa sig en större bild över ett sammanhang eller t.ex. genomföra en självständig textproduktion? Att lära sig ta fram information har ersatt förinnerligandet av kunskap. I långa loppet passiviseras och splittras kunskapshanteringen i hjärnan.

Även det som vi inte gör under den tid som vi använder på nätet får neurologiska följder. I sin bok ”De ytliga- vad internet gör med våra hjärnor” konstaterar Nicholas Carr: ” När den tid som vi tillbringar på nätet tas från läsning av böcker, när sms-andet tas från formulering av meningar och kapitel, när skuttandet mellan länkar tas från stilla reflektion och funderande, då försvagas de kretsar i hjärnan som underhåller gamla intellektuella förmågor - och till sist slutar de att fungera.” Medieföretagen har redan uppfattat den försämrade koncentrationsförmågan hos sina konsumenter och skapar produkter som kräver allt kortare koncentrationssträckor.

Minnet utgör till stor utsträckning grunden till den traditionella intelligensen. Behärskning av större saksammanhang skapar det laterala tänkandet med sina nyskapande insikter. Psykologen Betty Sparrow från universitetet i Columbia publicerade nyligen i Science sin undersökning kring associationer när man behöver ta fram faktakunskap. Testdeltagarnas första association vid brist på svar var inte att fundera vidare kring ämnet för frågan, utan ”var finns den närmaste nätuppkopplingen”.

Utvecklandet av sådana förmågor som kritiskt och analytiskt tänkande måste ske i faktakontext. Du kan inte alltid googla fram faktakunskaper, när de borde finnas på ens alldeles egen ”hårddisk”. Annars växer hjärnan in i en symbios med datorns sökmotor, minnet placeras ut på nätet.

Det är mycket lättare att forska kring följderna av den lilla magnetiska strålning hos en mobil eller dataskärm på oss än kring vad en långvarig användning av nätinnehållet gör med vår hjärnfysiologi. För att inte tala om långtgående inverkan på det sociala, emotionella eller inlärningsområdet. Finns det då något bevis på denna inverkan? Vid universitetet i California undersöktes erfarna nätanvändare och nybörjare under nätanvändning genom en magnetscreening.  De erfarna hade ”trimmat” sin dorsolaterala prefrontalcortex till det yttersta, medan samma område hos ”noviserna” var lugnt och stilla. Redan en nättimme per dag framkallade dock förändringar i de sistnämnas hjärnor efter en veckas tid. Hur blir det med hjärnan under en massiv påverkan? Din hjärna formas av nätet - din egen ”hårddisk” blir en sökmotor.

Man behöver inte vara en filolog (språkfilosof) för att förstå att mänsklighetens holistiska förmåga vävs in i läsförmågan. Det finns cirka 774 miljoner vuxna analfabeter i världen. Håller de unga i informationssamhället samtidigt att ”knappa” åt sig lapptäckshjärnor?

Av Finlands unga fick 26%  utmärkta resultat i noggrann läsning i Pisa-undersökningen år 2000. 2009 var siffran bara 16%. Genom att enbart ytligt ögna sig igenom stora mängder text försämras den noggranna läsförmågan. Som neurolog oroar jag mig också över att det nya lässättet överförs till andra mänskliga livsområden.

För de unga som fastnat i nätet, som lider av studiesvårigheter, för de som tappat sin dygnsrytm och sin förmåga att styra sitt liv och klara mänskliga relationer har neurologen ingen medicinering att ge.  Min patient anmälde sig därmed till en ”särskild terapi” : en kurs i lästeknik. För att komma i gång.

 Översättning: Maria Eloranta

Originalartikeln återfinns här:

http://www.laakarilehti.fi/uutinen.html?opcode=show%2Fnews_id%3D12056%2Ftype%3D1#.UHW9N7Pgc8B.facebook

Bra att svart-vit debatt blir mer nyanserad

I Svenska Dagbladet kommer två olika forskare, Torkel Klingberg vid Karolinska Institutet och Hugo Lagercrantz till tals om hur de ser på den ökade användningen av surfplattor bland små barn:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sa-paverkas-barnen-av-surfplattorna_7593632.svd

De två forskarnas bidrag är välbehövligt i en debatt som tenderar att handla om för och emot istället för hur. Läsplattor och andra lättillgängliga IT-verktyg har sin självklara plats hos barn och ungdomar, men kanske inte i alla åldrar och i alla sammanhang. Från forskningen får vi inga entydiga svar men dock en hel del värdefulla aspekter.

Läs även mer här på bloggen:

http://waldorfbloggen.blogspot.se/2012/10/forskningsoversikt-visar-samband-mellan.html

http://waldorfbloggen.blogspot.se/2012/10/kartlagd-koppling-mellan-skarmtid-och.html

http://waldorfbloggen.blogspot.se/2012/10/skarmtid-max-2-tim-per-dag-for.html

http://waldorfbloggen.blogspot.se/2012/10/ingen-skarmtid-fore-tre-ars-alder-menar.html