Temperamenten

Här kommer lite mer provsmakning ur den kommande boken, denna gång om temperamenten och hur man som lärare kan förhålla sig till dessa:

Inget temperament är bättre än ett annat! Temperamentet beskriver grundläggande och karakteristiska drag hos en människa. Temperamenten kan klassificeras på olika sätt, även om de beskriver i stort sett det samma. Det finns inte någon generell receptbok hur man som lärare ska gå till väga för att utveckla barns temperament. Mycket handlar om att vara en lyhörd och skärpt iakttagare och inte dra för snabba slutsatser. Genom att studera konkreta situationer kan man bilda sig en klarare uppfattning om vilket temperament det handlar om: Hur löser barnet en konflikt? Hur tar barnet en motgång? Hur tar barnet kontakt? Hur man sedan hjälper barnet att utveckla temperamentet beror mycket på helhetsbilden och i vilken ålder barnet är. Ett medvetet barn kan kanske bäst nås vid ett direkt samtal, drömmande barn kan behöva lite mer ”varsam” behandling. Barn som fått hjälp att utveckla sitt temperament kan exempelvis kanalisera sin kraft och använda den där den behövs, vilket kan ses som en positiv egenskap både i skolan och arbetslivet. Social kompetens är ett modeord som skulle kunna innefatta temperamentsutveckling och förmågan att hantera olika situationer med självbehärskning och empati. Att inte bara IQ krävs i arbetslivet är numer välkänt, även EQ är en uppskattad egenskap. Genom att medvetet arbeta och intressera sig för temperamentsutveckling som klasslärare, kan förhoppningsvis eleverna  få med sig något värdefullt på sin livsväg.

Temperamentet kan beskrivas som ett livsskikt, som sätter ord på hur temperamentet är konstituerat, tex. vilken dynamik och styrka det har. För att iaktta temperamentet behöver man lära sig rikta blicken rätt och om man lärt sig detta, varseblir man temperamentet hela tiden. Vikten av att studera barnet noga hjälper pedagogen och visar temperamentet, som beskriver hur barnet förhåller sig till omvärlden och hur det tar emot intryck. Temperamentet genomgår en utveckling under barndomen, det börjar oftast bli mer aktivt och tydligt vid skolstarten.

Läraren kan påverka barnets temperament, genom att stödja det i sitt sätt att försöka bemästra det. Men egentligen är det ingenting som riktigt påverkar barnets temperament – det är snarare omgivningen som blir påverkad.

Enligt Rudolf Steiner bör en Waldorflärare röra sig bekvämt mellan de olika temperamenten, på ett liknade sätt som sammanfattas nedan:

En  ska kunna uppträda så långsamt att en flegmatiker tycker det blir långtråkigt, så snabbt att sangvinikern inte hinner med, så dramatiskt att kolerikern blir riktigt intresserad och så mänskligt engagerat att melankolikern glömmer sig själv – men i nästa stund också kunna visa flegmatikern sitt deltagande, även om de beter sig ointresserat, visa sangvinikern allvar och uthållighet i sitt sätt att se på världen, visa kolerikern ett kyligt, behärskat lugn vi ett utbrott samt visa melankolikern en förmåga att med hjälp av humor sätta sig över livets motgångar.