Waldorfstämning på Österlen

Idag har vi tagit lite miljöbilder till boken på underbart mysiga Fridhems barnstuga här på Österlen.  Här är några av bilderna! 

Forskningsöversikt visar samband mellan skärmtid och ohälsa

Här finns en bred forskningsöversikt som tar upp en mängd aspekter på sambandet mellan skärmtid och ohälsa hos barn:

http://www.whywaldorfworks.org/06_Global/documents/EURO-ScreenMedia.pdf

Kartlagd koppling mellan skärmtid och psykiskt välbefinnande hos 10-12 åringar

I en studie av 10-12 åringar på Island testade svenska och isländska forskare hypotesen att barn med omfattande skärmtid mådde sämre än de med färre timmar. Forskarna menar att det krävs mer forskning för att ytterligare klargöra ett tydligt orsakssamband men att det i och med studien finns mycket som pekar på att graden av ohälsa har en direkt korrelation till antalet timmar framför skärmen.


http://eurpub.oxfordjournals.org/content/early/2012/08/08/eurpub.cks102.abstract

Skärmtid: max 2 tim per dag för förskolebarn säger amerikanska barnläkare

Här ytterligare information gällande små barns skärmtid. Rekommendationer från amerikanska barnläkare i AAP (American Association of Pediatrics) är maximalt två timmar per dag för barn i förskoleåldern:

http://www.news-medical.net/news/20101028/2463/Swedish.aspx

Slutsatserna drogs efter studier på över 9000 förskolebarn

En sammanställning från Centrum för Folkhälsa, Stockholms läns landsting ger för övrigt bra råd för små barns fysiska aktivitet:

http://www.folkhalsoguiden.se/upload/Fysisk%20aktivitet/Små%20barns%20fysiska%20aktivitet.pdf

Ingen skärmtid före tre års ålder menar brittisk forskare

Den norska tidningen Aftonposten berättar om en intressant brittisk studie studie som publicerats i dagarna. Enligt forskarna bör barn före tre års ålder överhuvudtaget inte ha någon skärmtid. Anledningen till detta är såväl att det håller tillbaka den fysiska utvecklingen men även att det påverkar hjärnans utveckling negativt.
Det är psykologen Aric Sigman som genomfört studien bland engelska barn. I genomsnitt tillbringar en brittisk tonåring sex timmar om dagen framför en bildskärm, i USA är motsvarande siffra 8 timmar. Det finns dock en ökad risk efter bara 1-2 timmar menar Sigman och pekar på den galopperande viktökningen bland barn samt ökad förekomst av hjärtproblem.

För små barn under 3 år är det viktigaste för hjärnans utveckling samspelet med föräldrarna och omgivningen.

Amerikanska forskare har slagit fast att media i "bakgrunden eller i förgrunden" inte har någon positiv verkan för barn under 2 år, men däremot ett klart negativt inflytande. Det kanadensiska barnläkarsällskapet menar att inga barn bör ha en bildskärm i sovrummet.

Sigman menar att myndigheter bör utfärda rekommendationer om att skärmanvändning inte bör förekomma för barn under 3 år och sedan stiga till max 2 timmar per dag upp till 16 års ålder.

Här en länk till artikeln i Aftonposten:
http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/Hvor-mye-TV-bor-egentlig-barna-se-7012578.html

och här en länk till studien (som dock måste köpas om man vill läsa den i sin helhet)

http://adc.bmj.com/content/early/2012/09/04/archdischild-2012-302196.short?g=w_adc_ahead_tab

Sigmans resultat är dock omdiskuterade, vilket bland annat framgår av en artikel i The Guardian:

http://www.guardian.co.uk/society/2012/oct/09/ban-under-threes-watching-television

Folkpartiets svar om Waldorflärarhögskolan

Följande svar erhöll en engagerad förälder från Folkpartiet:

"Waldorfskolorna har en relativt lång tradition i Sverige och vi vill att de skall få finnas kvar. Men att det finns en konflikt vad gäller vetenskaplighet och att lösningen med ett undantag kanske inte är det bästa på lång sikt. Att de förhoppningsvis kan få till stånd ett nytt samarbete med ett lärosäte om de anpassar utbildningen till de akademiska krav som gäller för högre utbildning.
Det kan vara mer rimligt att ge studiestöd eftersom det finns en lång rad av "icke-reguljära" utbildningar som är studiestödsberättigade, det enda kravet är att utbildningarna skall vara under någon slags statlig tillsyn. De två mindre utbildningsanordnare för Waldorflärare som finns i Göteborgstrakten har också studiestödsberättigade studenter men själva utbildningen finansieras inte av staten. Det är därför logiskt att göra på samma sätt för WLH, dvs studiestöd men inte annan finansiering. Och motsvarande konstruktioner finns på andra utbildningar t ex Kiropraktorhögskolan.
För till fället bereder vi frågan. Vi kan inte ge något svar på när det blir löst men vi gör allt vi kan för att lösa det på det bästa sättet.
Med vänliga hälsningar Natalia Rylander politisk sekreterare (FP)"

Vi har bett Caroline Bratt, rektor vid Waldorflärarhögskolan att kommentera Folkpartiets svar:

Kommentar till Natalia Rylanders (fp) brev.

Jag har tagit del av den politiska sekreteraren Natalia Rylanders svar (9/10-12) på ett av alla de brev som sänts till Folkpartiets representanter med anledning av WLH:s nedläggningshot och som en konsekvens av det även hotet mot waldorfförskolor och waldorfskolor. Här följer några kommentarer till hennes svar:

Ja, waldorfpedagogiken är det alternativ som har varit livskraftigast bland pedagogiska alternativ i Sverige. Och ja, den hundraåriga och livskraftiga waldorfpedagogiken bygger på Steiners tankar. Nu är det hög tid att waldorfpedagogiken lyfts in i ett akademiskt sammanhang för att beforskas, prövas och därigenom bidra till den pedagogiska utvecklingen. Det är också dags att låta ord som mångfald och valfrihet bli till handling och inte bara kosmetisk retorik.

Rylander skriver att ”det finns en konflikt vad gäller vetenskaplighet och att lösningen med ett undantag kanske inte är det bästa på lång sikt”. Detta är ett intressant påstående som troligen bygger på tolkningar av det beslut som Stockholms universitet (SU) fattade om att lägga ned utbildningarna med waldorfpedagogisk inriktning. Jag uppfattar inte att Rylanders uttalande bygger på någon närmare granskning eller efterforskning i frågan. Man kan naturligtvis ha olika uppfattningar om sakfrågan – men det måste finnas ett visst mått av efterforskning att grunda uppfattningen och uttalandet på. Och i det ingår väl att man förhör sig med alla inblandade parter? Det tyska vetenskapsrådet har godkänt waldorfpedagogiska utbildningar. NOKUT, den norska motsvarigheten till Högskoleverket, har godkänt utbildningar i waldorfpedagogik. Detta bör man ha i åtanke när man läser följande, som SU skrev i samband med sitt beslut:

”Med utgångspunkt i de inskickade förslagen till kursplaner och medföljande litteraturlistor samt de studiehandledningar för motsvarande kurser som finns tillgängliga på RSH:s hemsida gör vi bedömningen, att den litteratur och det ämnesteoretiska innehåll som finns i de nu ej godkända kursplanerna speglar det som RSH anser centralt i utbildningen till lärare med Waldorfinriktning. Detta medför att det enligt vår bedömning inte kan vara möjligt att ändra de föreslagna kursplanernas innehåll och litteratur på ett så avgörande sätt att dessa skulle kunna godkännas samtidigt som det som specifikt karakteriserar utbildningen inom Waldorfinriktningen behålls.” (ur kallelsen till lärarutbildningsnämndens möte 18/7 2008)

Läs gärna detta noga och en andra gång. Det som är konsekvensen av den sista meningen är nämligen att man säger att det troligen inte är möjligt att bedriva utbildningar med waldorfpedagogisk inriktning i ett akademiskt sammanhang. Man kan fråga sig hur detta uttalande förhåller sig till den tyska och den norska situationen. Är de tyska och norska instanserna helt enkelt på en vetenskapligt mycket lägre nivå en SU?

Frågan om undantag, som Rylander nämner, kan tacklas på olika sätt. I Norge och Finland har man liksom i Sverige speciallagstiftning om waldorflärarutbildningarna. Det är lagstiftarens sätt att garantera medborgarna att det finns olika pedagogiska former att välja mellan. En rätt som det offentliga Sverige har bejakat bland annat genom att skriva på Lissabonfördraget och genom friskolereformen. Det är att garantera mångfald. Olikhet låter sig inte stöpas i samma form. Valfrihet förutsätter att det finns ”olika”.

Och nu till frågan om studiestöd och de andra nämnda utbildningsanordnarna. Ja, det finns två utbildningsanordnare med rätt till studiemedel. Waldorfakademin har elva studenter och bedriver en utbildning som ifrågasätts av Waldorfskolefederationen. Rudolf Steinerhögskolan i Järna har ingen lärarutbildning. En anledning till att dessa utbildningsanordnare har problem att göra det de egentligen hade tänkt göra är att det inte finns en fungerande finansiering.

WLH har trots sina 260 studenter och inte ekonomisk möjlighet att bedriva utbildning av det slag som regeringen själv har accepterat i lag- och förordningstext. WLH är den enda utbildningsanordnare som har ett universitet som står i beredskap att samarbeta kring utbildningarna. Det är det tyska universitet Alanus University. Detta borde vara något att ta vara på – ett bidrag till pedagogisk utveckling och mångfald!

En lärarutbildning är inte samma sak som en kiropraktorutbildning.

Det är oroväckande att höra att man arbetar med frågan kring waldorfförskollärar- och waldorflärarutbildningar om Rylanders kunskap i frågan är representativ för det sakunderlag man ska bygga ett regeringsbeslut på.

Waldorfförskolor och waldorfskolor är offentligt finansierade. De behöver välutbildade waldorfpedagoger. WLH kan utbilda dem. Våra utbildningar är godkända och vi menar att de därför bör vara offentligt finansierade.

9/10 2012

Caroline Bratt

Rektor, WLH

Största empiriska studien om waldorfelever nu publicerad

Den största empiriska studien över waldorfelevers- och föräldrars erfarenhet av skolgången publicerades för några dagar sedan. Studien leddes av Dr. Heiner Barz, professor vid Heinrich-Heine Universitetet i Düsseldorf, Dr. Sylvia Liebenwein från samma universitet samt Dr. Dirk Randoll vid Alanus Hochschule. Det övergripande ansvaret hade Dr. Andreas Schleicher som är ställföreträdande direktör för OECD:s utbildningsdirektorat och bland annat ansvarig för PISA-undersökningarna. Studien genomfördes i Tyskland 2009-2011 och omfattade över 800 elever som genom frågeformulär besvarade olika frågor samt över 50 djupintervjuer med elever och föräldrar. Eleverna gick i klasserna 9-13 i sex olika förbundsländer. Genom föreliggande data från allmänna skolor i Tyskland fanns ett adekvat jämförelsematerial som gör studien unik i sitt slag.

Glädje att lära sig och tillfredsställelse med skolan

Vid påståendet ”Att lära mig något i skolan skapar glädje” svarar 79,4% av waldorfeleverna ja, för det allmänna skolväsendet var motsvarande siffra 67,2%. Vid påståendet ”Det som vi gör i undervisningen är oftast intressant” svarar waldorfeleverna ja med 78,6%, i det allmänna skolväsendet var siffran 54,5%. Waldorfeleverna anser också sin skola vara mer inbjudande och vänlig (85,4% mot 60%).

Förhållandet till lärarna

64,8% av waldorfeleverna håller med om påståendet ”Våra lärare intresserar sig för varje elevs framsteg” jämfört med det allmänna skolväsendets 30,5%. Ett liknande förhållande gäller för påståendet ” Våra lärare ger oss möjlighet att uttrycka vår mening” av (83,3% mot 48%) samt ”Våra lärare gör undervisningen intressant och spännande” med 50,4% resp.23,3%.

Självförtroende

Waldorfeleverna visar också en på en högre grad av självförtroende. 83,9% av waldorfeleverna svarar ja till påståendet ” Jag har fått veta av skolan att jag har starka sidor”, en motsvarande siffra redovisas för påståendet ” Jag är övertygad om att jag kan prestera bra resultat vid prov”.

Ångest och stress

Waldorfeleverna visar en betydligt lägre grad av stress- och ångestfenomen, t.ex svarar 11,7% av eleverna att de lider av sömnsvårigheter pga. skolstress, för det allmänna skolväsendet var motsvarande siffra 17%.

Kulturell bildning

Waldorfeleverna upplever i högre grad att det konstnärliga och kulturella uppmuntras i skolan och de deltar i betydligt högre grad i sådana aktiviteter utanför skoltiden.

Vilka elever går i waldorfskola?

Studiens sociologiska del visar att eleverna i hög grad redan gått i annan skola innan de kommer till waldorfskolan, att de i högre grad lever familjer med separerade föräldrar och att dessa främst tillhör den välutbildade medelklassen.

Elevernas värderingar ligger också nära en mer bildad samhällsklass, t.ex. svarar endast 32,4% det är viktigt att ”Respektera lag och ordning”, i en motsvarande studie för ungdomar i hela Tyskland var siffran 59,2%. För värden som mer betonar den materialistiska sidan av livet är siffrorna mellan grupperna däremot jämförbara.

Förhållandet till antroposofin

65,5% av eleverna säger ja till påståendet ” Jag känner till idéerna som finns bakom min skolas pedagogik”, vid närmare efterfrågan kan eleverna dock oftast inte säga mer än namnet Rudolf Steiner.

Studien tar också upp problem och kritiska frågor som lyfts fram av eleverna. Dit hör bland annat:

•       den långa klasslärartiden (upp till 8 år)
•            frågan om återkoppling och krav på prestation
•            den ofta abrupta övergången från klasslärarstadiet till högstadiet (tyska Oberstufe från årskurs 9)
•           den relativt höga andel som inte känner sig utmanade kunskapsmässigt och bristen på differentiering i undervisningen

Dr. Andreas Schleicher beskriver i förordet att samhället behöver en skola som rustar eleverna för den verklighet som dagens samhälle utgör. Idag kan kunskapen som ges i skolan aldrig vara tillräcklig för ett helt yrkesliv. Skolan måste ge eleverna förmåga att ta ansvar för det egna fortsatta lärandet och lägga grunderna för en kontinuerlig förändringsvilja. ”Det som räknas idag är ett livslångt lärande, motivation och förmåga att utifrån sin egen horisont utvecklas i takt med förändringarna i samhället och arbetslivet” skriver Schleicher.  Istället för ett rent analytiskt förfarande som leder till rutinmässiga problemlösningar krävs ämnesövergripande syntetisering av olika kunskaper där sambandet kanske inte är helt uppenbart från början. Därtill finns ett växande behov av social intelligens, emotional trygghet och entreprenörsanda.

Schleicher konstaterar: ”Den genomförda undersökningen visar att waldorfskoleeleverna är bra förberedda för den framtid som väntar dem”. Han betonar särskilt elevernas lust och glädje att lära sig och deras förmåga till självständigt lärande som är nyckelfaktorer för att komma tillrätta i en värld som vi ännu inte vet hur den kommer att gestaltas.

Schleicher menar också att studien visar att det som PISA-studien kommit fram till som framgångsfaktorer för ett modernt utbildningssystem till stor del redan praktiseras i waldorfskolorna sedan snart 100 år.

Studien finns nu i sin helhet i bokform: Bildungserfahrungen an Waldorfschulen - Empirische Studie zu Schulqualität und Lernerfahrungen, Barz, Liebenwein, Randoll. Springer VS, Wiesbanden 2012.

Nej, friskolereformen genomdrevs inte enbart ovanifrån

På Newsmill skriver f.d chefredaktören för Lärarnas Tidning Sten Svensson att friskolereformen inte drevs igenom på grund av ett tryck underifrån utan främst skall ses som en politisk process styrd av moderaterna.

http://www.newsmill.se/artikel/2012/10/05/friskolereformen-genomf-rdes-uppifr-n-av-politiker

Den beskrivningen känns inte helt korrekt, inte minst waldorfskolornas situation drev fram en utveckling som naturligtvis även kom att samverka med den politiska strategi Svensson talar om och som i sin tur var en respons på t.ex förslaget om löntagarfonder.

Socialdemokraternas yttrande om Waldorflärarhögskolan

För Socialdemokraterna är pedagogisk mångfald och valfrihet för elever och föräldrar en omistlig del av det nuvarande skolsystemet. Utan den pedagogiska mångfalden riskerar vi att få ett skolsystem som blir alltför stelt och oförmögen att möta alla elever utifrån deras egna förutsättningar.

Mot bakgrund av detta är vi naturligtvis oroade av det sätt som regeringen och utbildningsdepartementet har behandlat frågan om utbildning av Waldorflärare. Vår grundläggande hållning är naturligtvis att all utbildning skall grunda sig på forskning och beprövad erfarenhet. I syfte att lösa detta måste det föras en ordentlig dialog som innebär att man hittar lösningar gemensamt från Utbildningsdepartementet och Waldorflärarhögskolan. Därför förvånar det mig att regeringen inte agerar för att hitta en lösning i den nu uppkomma situationen. Om man inte anser att dagens utbildning håller måttet måste man inleda en dialog som syftar till att lösa detta.

Mvh Ibrahim Baylan

Lärarnas tidning om situationen för Waldorflärarhögskolan

Nu skriver Lärarnas Tidning om situationen för Waldorflärarhögskolan:

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/10/01/nytt-hopp-waldorfs-lararutbildning

Vänsterpartiets ställningstagande gällande Waldorfhögskolan

Nu har även Vänsterpartiet genom Rosanna Dinmarca svarat på waldorfbloggens fråga gällande Waldorflärarhögskolan. OBS - använd gärna kommentarsfunktionen nedan för att diskutera hur du ser på hennes svar!

Waldorflärarutbildningen drevs i privat regi fram till år 2001 då ett samarbete inleddes med Lärarhögskolan i Stockholm. När Lärarhögskolan blev en del av Stockholms universitet avbröts samarbetet eftersom waldorflärarutbildningens kurslitteratur ansågs sakna vetenskaplig förankring. 


Välutbildade och kunniga lärare är en av de viktigaste förutsättningarna för att skapa en skola för alla och stimulera till pedagogisk utveckling. Vänsterpartiet har länge verkat för en lagstiftning om att alla lärare ska vara behöriga och ha den utbildning som krävs för att undervisa, detta i syfte att förbättra kvaliteten på undervisningen i skolan. Ökade krav på lärarna bör också åtföljas av höjd kvalitet inom lärarutbildningen, med fler disputerade lärare och en förstärkt forskningsanknytning. 
Vi anser därför att det är en rimlig lösning för den som vill bli waldorflärare att studera vid den ordinarie lärarutbildningen och komplettera med kurser i waldorfpedagogik. Waldorfskolor som har anställda lärare som inte är behöriga bör erbjuda dem fortbildning. 
Med V hälsning
Rossana Dinamarca, Riksdagsledamot (V)

Miljöpartiet först ut att besvara waldorfbloggens frågor om Waldorflärarhögskolan

Nedan kan ni läsa Miljöpartiets svar. Vilket parti blir nästa att ge väljarna nödvändig upplysning om sitt ställningstagande?


Jag anser att den borgerliga regeringens hållning i denna fråga präglas av dubbelmoral. För å ena sidan ställer regeringen krav på behöriga och utbildade waldorflärare, å andra sidan tar regeringen inget ansvar för att finansiera denna utbildning. Det är mycket märkligt att regeringen ställer krav på waldorflärarutbildning, men inte säkerställer att denna lärarutbildning, på samma sätt som all annan lärarutbildning i Sverige, finansieras offentligt. Detta försvårar för såväl waldorfskolorna som för eleverna och deras föräldrar. Dessutom riskerar vi att gå miste om ett pedagogiskt alternativ som waldorfpedagogiken utgör. 

Jag menar att den borgerliga regeringen har det övergripande ansvaret i denna fråga och det duger absolut inte att som regeringen gör enbart skylla på att detta är en sak enbart för högskolorna och waldorflärarhögskolan att komma överens om på tu man hand. Det som nu behövs för att även i fortsättningen ha tillgången till utbildade och kompetenta waldorflärare i Sverige är att regeringen tar initiativ för att säkerställa waldorflärarutbildningens existens och utveckling. 

Jabar Amin (MP)
Riksdagsledamot
Utbildningspolitisk talesperson
Ledamot av Utbildningsutskottet
Ersättare i Konstitutionsutskottet

Waldorfbloggen kräver svar från de politiska partierna gällande Waldorflärarhögskolan

Vi har idag tillskrivit samtliga riksdagspartiers representanter i Utbildningsutskottet samt Utbildningsminister Jan Björklund och begär svar på hur de avser bidra till en lösning på situationen för Waldorflärarhögskolan.
Vi hoppas inom de kommande dagarna kunna presentera denna konsumentupplysning här på bloggen.

Ny stor empirisk studie om waldorfelever med spännande slutsatser

Den tyska tidningen Die Welt rapporterar om en ny mycket spännande studie om waldorfelevernas erfarenhet av sin skolgång som kommer ut i dagarna.

Läs mer här:

http://www.welt.de/wissenschaft/article109484661/Namen-tanzen-fit-in-Mathe-Waldorf-im-Vorteil.html

Den nya studien har genomförts vid Heinrich Heine Universitetet i Düsseldorf bland annat av OECD:s utbildningsexpert och PISA koordinator Andreas Schleicher. 

Studien är den största empiriska studien av waldorfelever som genomförts i Tyskland och tack vare att ett omfattande jämförelsematerial finns med andra skolformer har studien hög empiriskt värde. Mer än 800 elever i åldern 15-18 ingår i studien och resultatet visar att waldorfeleverna intresserar sig mer för skolans innehåll, i lägre grad finner skolan långtråkig och känner sig individuellt sedda och respekterade. I de statliga tyska skolorna anser 67% att det är roligt att gå i skolan, i waldorfskolorna var det 80%. Hela 85% av eleverna anser att skolan har en understödjande och trevlig atmosfär, motsvarande siffra för de statliga skolorna var 60%.
Waldorfeleverna har även tydligt bättre relation till sina lärare och en lägre andel lider av somatiska besvär som huvudvärk, magproblem eller sömnproblem.
Experterna bakom undersökningen menar att mindre provstress och krav på prestationer ligger bakom siffrorna och att eleverna mår betydligt bättre i waldorfskolorna.

Experterna menar också att det finns en hög grad av samband mellan de förmågor som utvecklas hos waldorfeleverna och det som samhället behöver och de betonar förmågan att ta ansvar och arbeta självständigt. "Att reproducera färdigt vetande har idag mindre betydelse" menar Andreas Schleiter i en kommentar.

Är då resultaten i waldorfskolorna lägre än i andra skolor?

Andra studier i Tyskland har visat att det inte finns någon signifikant skillnad mellan slutresultaten vid statliga examen mellan waldorfskolorna och statliga skolor, även med hänsyn taget till socioekonomiska faktorer och i Norge finns jämförande studier som visar att waldorfelevernas resultat i nationella prov ligger tydligt över genomsnittsvärdena för hela landet.

Vinstdrivna skolor förbättrar inte skolväsendet

Intressant artikel om vinstdrivande respektive idéburna skolor:

http://www.newstatesman.com/blogs/politics/2012/08/profit-schools-would-not-raise-standards

Enligt artikeln finns inga bevis för att vinstdrivande skolor förbättrar standarden i skolväsendet i allmänhet, vilket däremot idéburna skolor gör.

Waldorfskola i Växjö läggs ner

Enligt vad som idag skrivs i Smålandsposten läggs waldorfskolan i Växjö ner. 
Läs mer här: http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/waldorfskolan-laggs-ner(3438954).gm

Ett sorgligt besked, inte minst för de elever som fortfarande går kvar i skolan och för de föräldrar och medarbetare som engagerat sig för att hålla skolan vid liv. 
Vi söker kontakt med personer som vet mer om bakgrunden till att skolan tvingas stänga. Skriv till orjan.liebendoerfer@gmail.com

Björklund nonchalerar waldorfskolornas behov

Häromdagen demonstrerade för andra gången waldorfföräldrar och elever för att rädda Waldorflärarhögskolans (WLH) existens och därmed trygga tillgången av utbildade waldorflärare. Ett upprop som engagerade föräldrar startade på Facebook i våras ledde till över 7000 namnunderskrifter som man i onsdags ville lämna över till utbildningsministern eller en annan hög representant för departementet.

Från departementet ville varken ministern eller någon annan ta emot namnunderskrifterna, från deras sida hävdas att det hela inte är departementets ansvar utan en fråga som WLH måste lösa direkt med något universitet eller genom att begära egen examensrätt.

Kort sagt: den högste ansvarige ministern väljer att se bort från ett faktiskt problem och vända skolrörelsen ryggen. Att 40 waldorfskolor inte har en tryggad tillgång på lärare verkar han högaktningsfullt strunta i och att inte ens ta sig en halvtimmes tid för att samtala med en grupp engagerade föräldrar som samlat in 7000 namnunderskrifter är inget annat än ren nonchalans.

Två engagerade waldorfelever från Örebro skickade ett brev till Fredrik Reinfeldt som bland annat svarade:

"Det är inte regeringens som har beslutat om indragna pengar till Waldorflärarhögskolan. Waldorflärarhögskolan har tidigare genom samverkan med Stockholms Universitet fått ta del av deras pengar. Det samarbetet har nu universitetet avslutat. För att försörja Waldorfskolor med lärare finns istället flera andra möjligheter till statlig finansiering".

På sista raden flaggar Reinfeldt för nya möjligheter. Det borde vara i departementets intresse att aktivt bidra till att snarast hitta en lösning i den högste chefens anda istället för att visa arrogans och vända väljarna ryggen. Ett första steg vore att ta sig tid och sätta sig ner med föräldrar och representanter från WLH för att diskutera olika förslag till lösningar. En väg vore också ett tre årigt överlevnadsbidrag för WLH så att det under tiden går att hitta en långsiktig lösning. 

Ett holistiskt perspektiv är på väg tillbaka

En forskare som gjort sig många tankar om funktionsnedsättningar är professor Per-Anders Rydelius vid Karolinska Institutet och Astrid Lindgrens barnsjukhus.

I en intervju i Pedagogiska magasinet (http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2010/05/07/larande-handlar-ocksa-mognad) gör han upp med många föreställningar som varit dominerande de senaste åren:

Han är en profet för den kunskap om barn som han anser har tappats bort på vägen. Det handlar om mognad, utveckling, förändring. Om att barn i stället för att sjukdomsförklaras med bokstavs-diagnoser bör ses som pedagogiska utmaningar.

Mognad är en förändring som även gäller kognitionen. Det var tidigare allmänt erkänt och accepterat men blev, enligt Per-Anders Rydelius, omodernt ungefär när 1969 års läroplan (Lgr 69) kom.

– Då blev det i stället modernt att tänka att alla barn vid en viss ålder kunde klara samma krav, medan det mycket tydligt ändå var utsagt att inlärningsålder och levnadsålder inte går hand i hand.

Det visade både svensk och internationell forskning. Enligt de tester som gjordes kan spridningen i inlärningsålder bland tolvåringar variera från ungefär åtta och ett halvt år till arton och ett halvt års ålder.

Det här är i dag helt bortglömt, respekten för individuella mognadsskillnader har försvunnit, säger han konstaterande.

Rydelius är också kritisk till att den medicinska världen fått en så stor dominans över bedömningen av barns behov i skolan, han anser att skolmognadstest borde återinföras för att barn ska bli bemötta på rätt nivå. Men det handlar inte bara om det:

Om vi går tillbaka till hur man jobbade med uppmärksamhetsstörda barn i den gamla svenska skolan så hade man förstått att uppmärksamhetsproblemet är ett pedagogiskt problem mer än ett medicinskt. Tänkandet om att man måste stödja barn med långsam inlärningsförmåga som inte hänger med, det försvann väldigt fort under 1970-talet.

Nya spännande studier visar hur bemötandet antingen hjälper barn i utvecklingen eller försvårar för dem. Miljön kan inverka positivt eller negativt på den växande hjärnan och viktigast är att förstå den stora normalspridningen i barns utveckling, menar han.

– I en stor undervisningsgrupp kan inte en ensam lärare möta alla barns skilda behovsnivåer. Hur hjärnan utvecklas och skolan organiseras hänger ihop. Så man måste ödmjukt ta till sig att den pedagogiska miljön, den sociala miljön och förståelse för barns utveckling tillsammans avgör hur det går för barnet.

Rydelius menar att inkludering (vilket innebär att barn med funktionsnedsättningar tar del av den vanliga undervisningen) måste göras annorlunda än idag men att den i princip är riktig. Den forskning som fokuserar på hjärnan behöver inte stå i motsatsförhållande till ett holistiskt perspektiv:

– Just nu är hjärnforskning och kognitiv forskning mode.  Dagens hjärnforskning liksom dagens genforskning har haft en enorm genomslagskraft. Det sista när det gäller genforskning är att man har börjat förstå att generna samverkar med miljön. På samma sätt kommer man så småningom att komma fram till hjärnans behov av interaktion med sin miljö för att det ska ske en utveckling.

Han tror att den holistiska synen på barn successivt är på väg tillbaka. Att det finns en ökande förståelse för behovet av en miljö som både tillgodoser de psykosociala känslomässiga och de kognitiva behoven.

– Under 1960-talets psykodynamiska, psykoterapeutiska fas blev det fult att testa barn, att diagnostisera. Det blev ett tomrum för mer biologisk forskning, men nu när det tomrummet fyllts ut kommer vi att återgå till ett holistiskt synsätt – just genom att den moderna molekylärgenetiska forskningen har visat på miljöns betydelse, avslutar han.

Ett mer holistiskt synsätt innebär dock att pedagogisk erfarenhet måste få en större tyngd än vad den har idag. Något har gått snett när främst medicinska diagnoser används för att rättfärdiga pedagogiska åtgärder som lärarna sedan länge bedömt som nödvändiga men inte kunnat få igenom eftersom det "krävs en diagnos". Tyvärr säger det också en hel del om hur vi värderar lärarnas yrkeskunskap och erfarenhet.

Forskningsrön om ADHD väcker frågor om skolan och samhället

Vi har tidigare flera gånger skrivit om ADHD här på bloggen. Bland annat här:
http://waldorfbloggen.blogspot.se/2012/06/sanningsord-om-overtro-pa-diagnoser-och.html
http://waldorfbloggen.blogspot.se/2012/05/fel-pa-undervisningen-eller-pa-barnen.html
http://waldorfbloggen.blogspot.se/2012/05/adhd-och-rorelse.html
http://waldorfbloggen.blogspot.se/2012/05/adhd-debatten-gar-vidare.html

De senaste dagarna har problematiken aktualiserats igen, bland annat genom en ledarartikel i Gotlands Tidningar (http://www.helagotland.se/ledare/artikel.aspx?articleid=7943342) som starkt kritiserar den ökade läkemedelsanvändningen vid ADHD.
Artikeln ledde oss vidare till Karolinska Institutets temaartikel om ADHD som delvis tidigare publicerats i tidskriften Medicinsk Vetenskap (http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=38724&a=118407&l=sv).

I artikeln tydliggörs bland annat att gränsen mellan personlighet och neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är flytande:

- Det finns ingen klar gräns mellan adhd och normal utveckling, och i vår forskning försöker vi identifiera barn i riskzonen snarare än att nödvändigtvis ställa en formell diagnos. Det viktiga är att hitta sätt att hjälpa det individuella barnet i vardagen, säger Lisa Thorell (docent i psykologi som forskar på barn i förskoleåldern med ADHD).
Kreativitet, oräddhet och handlingskraft är positiva egenskaper som också förknippas med adhd. Lisa Thorell är inriktad på att hitta styrkor att bygga vidare på i stället för att bara fokusera på svagheter.

Forskningen har visat att det ligger biologiska faktorer bakom ADHD problematiken, det är alltså något man föds med, en del av personligheten:


Den höga ärftligheten och neurobiologiska grunden gör att det inte finns några bra sätt att förebygga adhd, funktionsnedsättningen kan betraktas som medfödd och finns troligen kvar hela livet.

Vissa menar att adhd inte är en diagnos som betecknar något sjukligt. Många har ibland svårt att koncentrera sig och agerar ibland utan att tänka efter. Så vad är då skillnaden mellan det som betraktas som normal variation och en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning? Det handlar om gradskillnader, menar Henrik Larsson. Hans forskningsresultat ger stöd för synsättet att det inte finns någon "verklig" gräns mellan personer med diagnoser och dem som anses vara normala.
- Koncentrationsproblematik och hyperaktivitet kan leda till problem oavsett om de är tillräckligt stora för att ligga till grund för en adhd-diagnos. Diagnosen är ett sätt att fånga upp dem har störst problem, säger han.Sven Bölte är inne på samma linje och menar att fokus i forskningen rör sig bort från diagnoser och "antingen-eller-tänkande" till att mer studera betydelsen av gradvisa nedsättningar i olika kognitiva funktioner. Det hindrar dock inte att diagnosen adhd har en viktig funktion.

Att antalet ADHD diagnoser ökar är väl känt. Avslutningen från forskarna är ett litet upprop:

Enligt Susanne Bejerot kan man tala om en explosion, med mycket högt tryck på de vuxenmottagningar som finns. En förklaring är att flera fall upptäcks eftersom medvetenheten kring funktionsnedsättningen har ökat i psykiatrin och samhället i stort, särskilt när det gäller adhd hos vuxna.
- Jag tror också att samhället har blivit mindre tillåtande för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det gör att problem som annars inte skulle märkas blir större, säger hon.
Susanne Bejerot anser att mer forskning behövs kring orsaker, och vilka behandlingsinsatser som fungerar bäst. Men faktum kvarstår, menar hon, att adhd inte kan botas.
- Adhd är något man är, inte något man har. Den enda vägen framåt är att skapa ett samhälle där personer med funktionsnedsättningar får ta plats. Kanske måste varje arbetsplats ha en eller ett par tjänster som är utformade för personer med funktionsnedsättningar. Omgivningen måste ta ett mycket större ansvar, säger hon.

Uppenbart finns det även från ledande forskare många frågetecken kring diagnoshysterin och dess konsekvenser. Och när börjar vi på allvar ställa oss frågan hur skolan och förskolan skall vara utformad för att tillgodose alla personlighetstyper och förmågor?

Om 10% av befolkningen behöver en diagnos för att accepteras som de är kanske det finns skäl att ställa diagnos på det samhälle vi håller på att utveckla. Därtill kommer t.ex. dyslektiker som också anses "onormala" i ett samhälle där vissa färdigheter premieras före andra. Utan dyslektiker skulle troligen mycket entreprenörskraft saknas i samhället och utan ADHD personligheter mycket handlingskraft.